TRO & LIV

Första Thessalonikerbrevet – Glädje mitt i lidandet

Första Thessalonikerbrevet kan vara det äldsta av Paulus brev (skrivet ca år 50-51), och kan i så fall också vara det äldsta dokumentet i hela Nya Testamentet! Evangelierna blev inte skrivna förrän tiotals år senare. Här har vi alltså en levande bild av trosglädjen och lidandet i urkyrkan skriven av människor då och där, och inte från minnet flera år senare. Som en bakgrund till brevet kan man läsa Apg 17:1-14 som beskriver grundandet av församlingen i Thessalonike.

Kapitel 2-3 berättar anledningen till brevet: Paulus och hans medarbetare är oroliga för församlingen i Thessalonike som de själva grundat något år tidigare, men som nu råkat ut för hårda förföljelser. De har sänt Timoteus dit för att se hur det är ställt i församlingen, och hans rapport har visat sig vara positiv över all förväntan: thessalonikerna håller ut i varm kärlek till Kristus och till varanadra mitt i förföljelsen! Paulus skriver detta brev till dem i tacksamhet och prisar Gud för hans nåd.

Brevet tar också upp annat: kapitel 1 (1:2-10) talar om församlingens omvändelse då de hörde evangeliet i Paulus förkunnelse, 4:1-12 ger en allvarlig varning för sexuell omoral, 4:13-5:11 talar om Herrens dag – Jesu återkomst och uppståndelsen från de döda, och 5:12-21 är en förmaning till att leva som man blivit lärd, att löna ont med gott, be utan uppehåll och tacka Gud i allt. Till sist kommer en avslutande välsignelse och hälsning. Det är tröstefullt att läsa att en så god och kärleksfull församling som den i Thessalonike också behöver stor uppmuntran till att fortsätta att älska och ta hand om varandra, och att också de trogna thessalonikerna behöver få höra tröstande undervisning om de dödas uppståndelse och Herrens återkomst vid tidens slut. Vi får också ställa sådana frågor, och vi finner svaren i Herrens Ord!

Brevet lyfter fram några centrala tankar även om undervisning inte är huvudpunkten i brevet. Gud Ord är verksamt i alla som tror, och därför blir tron så kärleksfull, fast och levande att inte ens förföljelse kan släcka den. Denna tro blommar sedan ut i levande kärleksgärningar och barmhärtighet mot andra och till varandra, så att vi lever ett respektabelt liv och inte faller i otukt och själviskhet utan tjänar varandra av hjärtat. Vi lever enligt ljuset redan här i mörkret på jorden, men en dag kommer Herren tillbaka och dagen bryter ut och mörkret med dess gärningar går under medan Kristi ljus strålar klart.

Nästan alltid när Paulus säger ”Herren” talar han om Jesus Kristus och inte Gud Fadern (som oftast benämns ”Gud”). Bläddrar man i brevet ser man hur mycket Paulus talar om Jesus. Att tro är att vara Herrens efterföljare (1:6), Jesus är vårt hopp i vredesdomen (1:10), det är Jesus själv som vill att vi dör bort från sexuella synder (4:2), och när Jesus själv kommer tillbaka ska vi som tror uppstå från de döda precis som han har gjort (4:14, 16).

Frågor för bibelstudium:

  1. Är lidande alltid något som går emot Guds planer? Hör lidande till det kristna livet? (Jämför 1:6, 2:14-15, 3:2-4)
  2. Vad kan 4:5-6 betyda för oss som lever idag? Var slutar kärleken, och var tar själviskheten och begäret vid?

Liknande inlägg:

Kontakta oss

Tror du att arbetet med UngiTro är något som du skulle vilja pröva på, eller vill du ge feedback angående nätportalen? Tveka inte att ta kontakt genom att klicka här, eller genom att sända ditt meddelande till ungitro@gmail.com.