De senaste veckorna har jag fått lära känna Lotta & Pappa i Valkeakoski via deras videon på Youtube. Lotta, 27 år, flyttade in hos sin farfar Jorma, 85 år, när coronapandemin började. I maj började de ladda upp videon där de sjunger tillsammans och nu har de blivit otroligt omtyckta bland finländare och fått sammanlagt över 15 miljoner visningar på Facebook och Youtube.
Lotta har skrivit en bok som utkommit nu i höst där hon i detalj berättar om de minnen som väcktes till liv för farfar Jorma när de sjöng gamla finska sånger tillsammans. Den sång som fick farfar att börja berätta var Evakon laulu när de sjunger om en familj som evakueras från Karelen under krigsåren på 1939 och 1944. Lotta visste inte mycket om hennes farfars barndomstid men lite i gången började farfar berätta. Han mindes sina egna föräldrar, att de bytte förnamn när de flyttades till Joensuu från Karelska näset år 1939 och om hur de togs emot och behandlades som nyanlända i den nya hemorten.
Att höra och se då farfar Jorma berättar om svåra saker från sitt liv blir en stark upplevelse för Lotta, mig själv och många andra finländare. Jag känner mig plötsligt så stolt över mitt hemland och framförallt tacksam för allt som de generationer som gått före oss har fått utstå och klara av. De som bodde i Karelen tvingades på en liten stund lämna sitt hem, i vissa fall ta avsked av sin pappa som for till krigsfronten och resten av familjen åkte tåg till ett nytt ställe. De fick försöka börja ett nytt liv hos någon helt okänd familj eller i en skola med flera andra familjer, det var svåra livsöden kantade av sorg och elände. De traumatiska händelserna har förstås satt sina spår vilka har ofta följt med även till följande generationer. Många har på senare år berättat om att deras far- och morföräldrar inte velat tala mycket om sin barndom, krigsminnen eller evakueringsberättelser.
Ändå utstrålar farfar Jorma en otroligt positiv och glädjefull förtröstan. Lotta och Pappa sjunger många andliga sånger, till exempel Jag har hört om en stad ovan molnen (på finska) och de förundras över att där uppe får de återförenas när detta jordeliv har tagit slut. Vilken stor välsignelse vi har, denna längtan till ett evigt liv med Jesus där ingen sorg, flykt, krig eller död ska få ta någon plats, endast kärlek och glädje och tillbedjan till Herren.
Även denna stilla, mörka självständighetsdag, utan ståhej eller slottsbal eller stora festmiddagar får vi vända oss till Gud med tack och lovprisning för det beskydd Han har gett Finlands folk. Här får vi leva ett tryggt liv, gå i skola, arbeta, bilda familj och samlas i ett fritt land utan förföljelse på grund av vår kristna tro. Vi ber om Guds visdom och ledning för vårt land och regeringen, och om beskydd från sjukdom och konflikter. Må Gud välsigna vårt Finland!
