Jag tänker börja med att berätta om hur min relation till Gud var för drygt ett år sen. Ärligt talat så var jag ganska arg på Gud. Jag tyckte att han begränsade mig så mycket. Jag förstod mig varken på honom eller på Bibeln. Jag tvivlade på om Gud verkligen ville mitt bästa. Jag funderade på varför han och jag hade olika åsikter om vad som var bäst för mig. Jag var arg på att det fanns så många regler och lagar i Bibeln. Jag tyckte nästan att dagens samhälles normer verkade smartare. Så jag valde att gå min egen väg. För mig var det viktigt att förstå VARFÖR man ska hålla alla bud. Missförstå mig inte – jag ville nog egentligen leva nära Gud, men jag kände att jag inte kunde ifall jag inte förstod mig på honom. Så jag bad att Gud skulle hjälpa mig att förstå de saker jag tidigare inte förstod.
Och vet ni vad? Jag fick mitt bönesvar. Jag prövade alltså Gud och han hjälpte mig att förstå. Jag ifrågasatte honom och hans lagar. Och vet ni vad jag insåg? Att han nog hade rätt trots allt. Han visste vad som var bäst för mig. Jag ångrar vissa saker som jag gjorde och önskar att jag istället bara hade litat på Gud och på att det som stod i Bibeln var sant. Eftersom att jag valde att gå min egen väg fick jag uppleva mycket smärta och många tårar.
Idag vet jag att Gud är god, att han vill mitt bästa och att han har en plan för mig. Jag är inte arg eller frustrerad över Bibeln och alla lagar längre. Tvärtom – jag är så tacksam över att Gud har skapat dem med ett syfte. Jag har insett att buden verkligen finns där för att Gud älskar oss så mycket och vill skydda oss från allt ont.
Jag vet att jag kan lita på Gud fast jag inte alltid förstår mig på honom. Jag vet att han kan vända något dåligt till något bra tack vare sin enorma kärlek till oss. Jag vet att han är den enda som kan ge mig verklig tillfredsställelse. Jag vet att jag är Hans älskade barn som han bryr sig otroligt mycket om. Jag är oerhört tacksam över den förlåtelse, nåd och frid som bara han kan ge.
Gud har gett mig styrka och hopp inför framtiden. Han är den enda som aldrig har svikit mig. Den enda som håller alla löften. Den enda som alltid finns där.
Avslutningsvis vill jag dela med mig av en del av en sång som betyder mycket för mig:
”Min Jesus, min Herre. Gud, det finns ingen som du. Min lovsång jag ger till Dig mer och mer, förundrad av din kärleks djup. Du tröstar, Du skyddar, styrker den vacklandes steg. Forma min dag mitt liv och mitt jag. För alltid vill jag tillbe Dig. ”
