Kristna blir ibland beskyllda för att tro på mellanrummens gud, “god of the gaps”. Det som menas med det är att om det är något fenomen som man inte förstår eller som verkar bryta mot de naturlagar vi känner till så tänker man att det är Gud som ingripit.
Någon som läser det här har kanske fått vara med om något som verkar vara oförklarligt. Kanske har du räddats från en svår knipa på ett till synes övernaturligt sätt. Vid sådana tillfällen ger man gärna äran åt Gud och tackar honom för att han tog tag i saken. Det är förstås en bra sak att man tackar Gud i en sådan situation. Men det finns ändå viss fog för kritiken. Om vi tänker att allt vi inte kan förklara är Guds verk, så blir det lätt så att vi inte ger Gud äran för det vi kan förklara. Guds roll i universum minskar alltså ju mer vi lär oss. Så kan det väl inte vara?
Ett aktuellt exempel från vetenskapens värld är den så kallade mörka energin. Universum verkar expandera snabbare ju mer tiden går. Ingen vet varför, men alla fysiker vet att det skulle krävas enorma mängder energi för att åstadkomma det. Man vet inte vad som orsakar ökningen av expansionstakten, men man kallar fenomenet för mörk energi. Nästan tre fjärdedelar av hela universum verkar bestå av mörk energi.
För en kristen kan det kännas naturligt att det skulle vara Gud som genom sin mäktiga kraft upprätthåller universum på det här finurliga viset, och jag har stött på kristna som gett uttryck för den tanken. Det de glömmer bort är att Gud upprätthåller allt det andra också. Han påverkas inte överhuvudtaget av om vi förstår vad den mörka energin är eller inte. Vad den än är för något så har Gud skapat den och upprätthåller den precis som han skapat och upprätthåller allt som är lättare att begripa också. Skulle vetenskapen i framtiden kunna förklara hur den mörka energin fungerar så är det fortfarande Gud som ligger bakom den. Han påverkas inte av om vi förstår eller inte. Mellanrummens gud blir mindre när vi lär oss saker men kristendomens Gud blir större. “Tänk att han tänkt på det där också!” tänker jag ofta. Om Gud räddar dig från en knipa på ett övernaturligt sätt, så ge honom äran för det och tacka honom. Om Gud räddar dig genom en naturlig process som vetenskapsmännen noga har studerat, så ge honom äran och tacka honom för det också. Du kan lita på att han har full kontroll på båda alternativen.
