Dagens heta fråga
Frågan om kvinnor som präster är fortfarande aktuell. Även om kyrkan i Finland redan 1986 fattade ett “positivt” beslut om ärendet, har det under åren inte skapat någon positiv inverkan på församlingens gudstjänstliv, på dess liturgi och förkunnelse. Snarare tvärtom. Många bekännelsetrogna präster har stött på svåra problem. Biskoparna delar inte deras åsikter utan utövar en hård påtryckning. I stället för att understödja sina trognaste medarbetare önskar stiftscheferna nuförtiden att alla i deras efterföljd skall “anpassa sig efter denna världen”. Teologer som vägrar kommer inte att ordineras. De får ingen anställning. De står där ensamma utanför kyrkans dörrar med sina studieskulder i handen. Samtidigt förkunnar inne i kyrkan kvinnliga innehavare av prästtjänsten ofta en kristendom starkt färgad av feminismen, som inte längre i någon större utsträckning liknar den klassiska kristendomen.
Då kyrkomötet fattade sitt ödesdigra beslut 1986, kungjordes högtidligt att kyrkan i Finland behöver också sina kvinnliga präster för att förkunna evangeliet för finska folket. Får jag nu till slut fråga: Vilket slags evangelium? Det handlar i de flesta fall inte om ett apostoliskt budskap. En stor majoritet av “kvinnliga präster” engagerar sig för en helt främmande frälsningslära. Många “manliga präster” följer deras exempel. Och ändå tiger biskoparna såsom deras sätt numera är. Av allt att döma har utvecklingen gått så långt att endast de som helt och hållet saknar blick för verkligheten nöjer sig med dagens situation. De andra måste bättre än någonsin tidigare fatta det allvar som folkkyrkan befinner sig i. Vi står inför en total katastrof. Herren förbarma sig över oss!
Det är fråga om Bibeln
I frågan om kvinnliga präster handlar det först och främst om Bibeln. Det pågår ingen kamp mot mannens och kvinnans jämlikhet i kyrkan eller mot deras lika rättigheter i samhället. Att beslutet om kvinnliga präster fortfarande blir utsatt för teologisk kritik beror inte heller på bittra erfarenheter, psykiska avvikelser eller mentala störningar hos dem som tar sin kallelse på fullt allvar. Nej! Många studenter får betala dyrt för ett gott samvete. De offrar sitt liv för kyrkan, som inte vill lida någonting för sin Mästares skull och lyda hans ord mitt i förföljelserna. Vad är orsaken till sådan offervillighet? Svaret förefaller mycket enkelt: Det är de heliga Skrifterna som uppmanar var och en att bekänna Jesus som sin Herre. Världen har aldrig kunnat förstå att någon sätter så stort värde på Bibeln. Därför söker den ständigt andra förklaringar, som ofta mynnar ut i platta fördomar eller i illasinnade antydningar.
Två centrala bibeltexter
Eftersom Bibelns ord har så avgörande betydelse år efter år i motståndet mot ordningen att ha kvinnor som präster, skall de i detta sammanhang relevanta verserna underkastas en närmare granskning. De centrala bibelställen är säkerligen 1. Kor. 14:33b-38 och 1. Tim. 2:11-15. Deras argumentation uppvisar skälen för varför kyrkan i Finland med sina maktpolitiska åtgärder aldrig har lyckats genomdriva sitt ämbetsbeslut från 1986 i praktiken på alla nivåer. Det har – tack vare Gud! – alltid funnits människor som lyder Herren mer än herrar (Apg. 5:29). I dag har vi all anledning att glädja oss särskilt över det flertal unga teologer som troget i kristet hopp väntar på ordinationen.
Det är här inte möjligt att kritiskt granska samtliga olika tolkningar som har presenterats om de aktuella bibelställena. Detta skulle lätt leda till en onödig omständighet, som snarare skapar förvirring än förklarar själva saken. Min mening är inte att besvära läsaren med talrika finesser som kräver kunskaper i grundspråken och den teologiska fackterminologin. Jag nöjer mig med att framlägga en enkel och lättförståelig tolkning av 1. Kor. 14:33b-38 och 1. Tim. 2:11-15 som bygger på grundlig forskning. Det gör jag i den här artikelseriens andra och tredje del.
