Det här är tredje delen av serien Herrens bud och kyrkans ämbete. Se de tidigare inläggen här (del 1) och här (del 2).
1. Tim. 2:11-15
“(11) En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. (12) Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet, (13) eftersom Adam skapades först och sedan Eva. (14) Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse. (15) Men hon skall bli frälst under det att hon föder barn, om hon fortsätter att leva ett ärbart liv i tro, kärlek och helgelse.”
Här tar Paulus uppenbarligen ställning till gnosticismen, en av dåtidens irrläror. Utan att direkt nämna sektens namn vill han varna Timoteus, en ung och kanske lite oerfaren pastor, för dess fängslande faror. Det är inte heller så viktigt för oss att känna olika irrläror till namnet. Men för att förstå den föreliggande texten behöver vi lite bakgrundsinformation, som utombibliska källor (i synnerhet skrifter från Nag Hammadis bibliotek) ger.
Gnosticismen lärde bl. a.
- att kvinnan inte skall underordna sig sin man,
- att hon tvärtom borde göra sig till herre över mannen,
- att hon därför också borde inta en ledande position i församlingen och fungera som dess lärare,
- att kvinnans ledande position leder sitt ursprung från urtiden som tolkades i motsats till GT och dess skapelseordning:
- att det nämligen var Eva som skapades först, Adam skapades efter henne,
- att det vidare är Adam som ensam bär ansvaret för syndafallet, Eva blev inte bedragen före honom,
- att ett visst manligt element hör till äkta kvinnlighet: kvinnan skall inte föda barn, ty varje form av materia eller kroppslighet betraktades som något ont.
Detta är ett urval av gnosticismens irrläror som var vitt utbredda i antiken. Paulus vänder sig nu i kapitel 2 mot en sådan undervisning och tar avstånd från dess påståenden, det ena efter det andra. Han framhäver med eftertryck
- att kvinnan skall underordna sig sin man (v. 11),
- att hon inte skall göra sig till herre över sin man (v. 12),
- att hon inte skall undervisa i församlingen (v. 12)
- att
- det var Adam som skapades först och sedan Eva (v. 13),
- det var Eva som först blev bedragen (v. 14), Adam syndade efter henne,
- att en kristen kvinna inte föraktar sin kvinnlighet utan visar sin tro när hon föder barn och fostrar dem (v. 15).
Argumentationen i 1. Tim. 2:11-15 utgör således en rak motsats till den dåtida gnosticismen. Mot bakgrund av det föregående framstår även v. 15 inte som ett bevis på ett patriarkaliskt samhälle med starka kvinnofientliga drag – så som saken ofta förenklat framförs – utan som ett ställningstagande till en allvarlig irrlära, som hotade att förstöra de kristna hemmen och förkväva en moders kärlek till sina egna barn. Perikopen i sin helhet motiverar den rätta ordningen både i församlingen och i familjen. Däremot sägs ingenting om t. ex. arbetsmarknadens struktur i allmänhet.
Det skall särskilt noteras att 1. Tim. gör anspråk på att vara ett s. k. “pastoralbrev” som klargör bestämmelser om ”herdeämbetet”. Förbudet att ‘undervisa’ täcker alltså inte all undervisning (t. ex. barnundervisningen i hemmet och i söndagsskolor eller religionsundervisningen i skolor). Det handlar om att fungera som präst i kyrkan.
Sammanfattning av 1. Kor. 14:33b-38 (se seriens andra del) och 1. Tim. 2:11-15
Den korta genomgången av båda bibelställen 1. Kor. 14:33b-38 och 1. Tim. 2:11-15 bevisar tydligt att kyrkomötets beslut om kvinnor som präster 1986 inte överensstämmer med Guds ord. Ett falskt beslut blir inte med tiden ett riktigt beslut. Därför kan de troende aldrig (varken nu eller senare) gå med på folkkyrkans villfarelse. Synd är synd – alltid. Församlingsmedlemmarna har nu att “rösta med sina fötter”, d.v.s. att delta i sådana gudstjänster där den apostoliska ordningen respekteras samt evangeliet rent förkunnas – om än ibland med stora brister – och sakramenten rätt förvaltas. För detta ändamål strävar flera organisationer genom att arrangera apostoliska gudstjänster här och var för dem som vill komma. Vi får understödja deras arbete med våra frivilliga gåvor.