Idag, den 19 mars, eller senast 10 april får Borgå stift en ny biskop. Alla svenskspråkiga församlingar i Finland som hör till den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finlandingår i ett stort kyrkligt förvaltningsområde, en administrativ region som heter Borgå stift. Ett stift styrs av en biskop och ett domkapitel. Eftersom vi snart får en ny biskop har jag fått i uppdrag att berätta lite om vad detta val innebär och vad en biskops uppgift är.
Inte vem som helst får vara med och rösta fram den nya biskopen, utan endast en grupp på ca 700 personer. Av dessa är 350 präster och lektorer som jobbar i Borgå stift och resten är lekmän. En lekman i kristen kontext betyder en person som inte är vigd till något ämbete/tjänst. Valet står mellan de fyra kandidaterna Harry Sanfrid Backström, Lisa Enckell, Bo-Göran Åstrand och Sixten Ekstrand.
Biskopsämbetets ursprung
Vad en biskop är för något och vad hans uppgift är, är både lätt och svårt att svara på. Om vi börjar i den svårare ändan kan vi konstatera att det inom kristendomen råder delade åsikter om biskopsämbetets ursprung och funktion. Jag kommer inte gå in desto mera på varför och vilka alla konsekvenser som kommer av de olika tolkningarna, utan bara nämna kortfattat att förenklat så
1) har den katolska kyrkan och de protestantiska kyrkorna (dit den lutherska kyrkan hör) avvikande åsikter
2) de två tolkningarna ger upphov till lite olika teologi och praktiska följder
3) katoliker tolkar de grekiska orden epískopos och presbyteros som två vitt skilda begrepp
4) protestanter tolkar dem som att de i praktiken är synonymer och att historiska skillnader inte ska förstås som argument i formandet av ämbetsteologin.
Trots dessa skillnader är mycket ändå gemensamt för katoliker och lutheraner både i förståelsen och praktiserandet och med det sagt går vi över till det lättare och det som alla är överens om.
Ordet biskop kommer från grekiskans epískopos och kan översättas med tillsynsman eller församlingsföreståndare. Utifrån det grekiska ordet får vi reda på att en biskop är en person som är högt upp i en hierarkisk ordning och har ansvar för en större grupp människor i en specifik kontext. Utifrån Nya testamentet får vi reda på att en man som var episkopos var den som ledde församlingen. Det som vi vet att åtminstone ingick i detta ledande var att predika, döpa och ha hand om nattvardsfirandet. Med tiden utvecklades en biskops uppgift till att styra över större områden och fler församlingar än bara en och detta gjorde att han inte kunde vara närvarande i varje enskild lokal församling. Därför delegerades biskopens ursprungliga uppgift att predika, döpa och ha hand om nattvardsfirandet till andra män i de olika lokalförsamlingarna.
Reformationen och dess konsekvenser för synen på biskopsämbetet
Som det framkom tidigare, kom efter redan några hundra år ordet biskop åsyfta en person som styr över flera församlingar genom att ha ansvar över de, som vi idag på svenska kallar för präster, d.v.s. de som predikade, döpte och hade hand om nattvarden i församlingarna. Det var också bara biskopen som hade rätt att viga nya präster till församlingar. Det som sker när de tyska teologerna bryter med den romerska katolska kyrkan är att
1) Man fortsätter ha biskopar och dessa styr över ett större område, viger nya präster och har ansvar för att prästerna sköter sin uppgift,
2) men man lär att detta bara är en god ordning och att i nödfall kan en annan präst eller församling viga en ny präst. Det är något som är fullständigt otänkbart för katoliker av teologiska orsaker.
Biskopen i Finlands evangelisk-luherska kyrka
Biskopens uppgift formuleras på följande sätt: Biskopen utövar den högsta tillsynen över församlingarna och prästerna i sitt stift. Biskopsämbetet är en garant för kyrkans enhet: biskopens uppgift är att hålla samman den flock som anförtrotts hen och vaka över kyrkans enhet. Det är biskopens uppgift att övervaka att Guds ord predikas i enlighet med kyrkans bekännelse, att sakramenten förvaltas rätt och att gudstjänsterna förrättas i enlighet med bestämmelserna och kyrkans tradition. Biskopen har de största andliga befogenheterna i sitt stift, bl.a. rätten att viga präster.”
Jag hoppas att denna förenklade framställning av biskopens uppgifter har gett några insikter och reflektioner. Vi får be och hoppas att den nya biskopen vill arbeta för kyrkans enhet på Guds ords grund och ge livsrum också åt dem som vill stå för den syn som Kyrkan haft i 2000 år.
