Jag har läst en bok av Timothy Keller som heter “Hur ska vi förstå Gud? – En inbjudan till skeptiker”. Boken handlar i stort sett om varför det över huvud taget finns något vettigt i att tro på en Gud och om man gör det, varför i så fall Bibelns Gud?
Keller bygger upp boken kring tankar om det mänskliga naturen och vilka saker vi längtar efter som människor. Han delar upp det i människans längtan efter mening, tillfredsställelse, frihet, identitet, hopp och rättvisa. Genom boken diskuteras dessa teman och man funderar över vad den kristna tron kan erbjuda på dessa områden och vad en sekulär livsåskådning kan erbjuda.
Genom hela boken upptäcker man att den kristna tron på områden efter område på ett djupt och genomgående sätt svarar mot människans allra djupaste behov, på ett sätt som inte en sekulär livsåskådning kan erbjuda. Man kunde till och med påstå att den sekulära livsåskådningen till viss del uppmanar oss att inte fundera på livets djupare frågor eftersom det enda vi hittar där är tomhet och meningslöshet. Bättre i det fallet är det att fylla sitt sinne med olika distraktioner för att inte behöva möta de sorters tankar. Jämför det med den kristna tron, som aktivt uppmanar oss att tänka och reflektera över livets djupa frågor eftersom det fyller vårt liv med mening och tillfredsställes att fundera över vem Gud är och vad han har gjort och gör för oss.
Boken är indelad i tre delar. I den första delen fundera man över varför det behövs gudstro i den breda bemärkelsen. Centrala frågeställningar här är till exempel: “Är inte gudstro på väg att dö ut?” och “Grundar sig inte gudstro på tro och sekularismen på bevis?”
Gudstro är på framfart i hela världen medan sekularismen har framgång på vissa ställen, men att påstå att gudstro är på väg att dö ut i världen är en grov överdrift. I stället uppskattar man att världen kommer bli en mera religiös i framtiden, inte mindre. Det kan i och för sig inte bevisa eller motbevis om gudstro i sig är logisk och rationell.
När man funderar över frågan om gudstro inte bara handlar om en blind tro i motsats till exempelvis vetenskap så kommer man ofta fram till det att alla livsåskådningar innehåller olika trosövertygelser som man inte kan bevisa rationellt utan som man endast kan tro på.
När man ställer kristen tro och sekularismen mot varandra blir det uppenbart att kristen tro bättre svara mot människans behov och också är mera överensstämmande med den mänskliga naturen.
Den andra delen av boken granskar dessa olika ”trosövertygelser”. Ett exempel i denna del av människans behov av mening. Kristen tro ger människan en mening med varför de finns till och varför saker och ting är som de är och vart vi bör vara på väg. Sekularismen däremot kan inte erbjuda någonting på denna punkt utan består av idel tomhet och mörker. Ändå går varje människa runt och tänker att allting har en mening på något sätt. En människa som tappat tron på att livet har en mening kommer helt enkelt inte orka leva.
Är det då rationellt att anta att det inte finns någon mening med livet när alla människor går runt och agera som om det fanns det? Svaret för den kristna är naturligtvis att känslan av mening i livet existerar eftersom Gud har gett varje människa den längtan i och med att vi är skapade till Hans avbild och längtar efter gemenskap med honom. Därför är det djupt omänskligt att leva så som om livet inte hade någon mening. Både för oss själva och för andra.
Den sista och tredje delen av boken handlar sedan om varför det just är den kristna tron och ingen annan tro som man bör ge sitt liv åt. Man går igenom bland annat orsaker till att vi kan uppleva att saker är vackra eller varför vi över huvud taget kan lita på vårt förnuft. Man granskar också Jesu eget anspråk på vem han är och om det kan stämma överens med vad vi vet från Bibeln och den övriga historieskrivningen.
Jag rekommenderar boken åt alla som är intresserade av kristen tro kontra sekularismen och hur kristen tro svarar mot människans alla grundläggande behov.
