Sanning och sken. Verklighet och illusion. Bibeln lär oss att det finns en objektiv sanning, alltså något som är sant oberoende av om du tror det, vill det eller vet om det. Bibeln lär oss också att sanningen ytterst sett är en person, nämligen Jesus. Jesus kallar sig själv för sanningen. Det är ett stort påstående. Det innebär att allt som Jesus sade var sanning. Om Jesus uttalade sig in en fråga så var det uttalandet mycket mer än ett gott råd från en vis rabbin, det var oförfalskad sanning. Vare sig vi vill det eller inte.
När vi som kristna säger att vi tror på Jesus bekänner vi att vi tror att Jesus är sanningen, precis som han säger. Vi bekänner att vi tror att Jesus har det bästa perspektivet på saker och ting, och att han alltid har rätt oberoende av hur det känns för oss. Låt det här sjunka in en stund, för det är jätteviktigt. Annars kan det hända att vi slänger ur oss saker som ”Jag tror på Jesus, men jag håller inte riktigt med honom i den här frågan”. That doesn’t make sense, för att använda ett svåröversatt men träffande uttryck. Man kan omöjligen bekänna att Jesus är en god, allvetande Herre över hela universum och samtidigt mena att han inte har rätt i varenda liten fråga han uttalar sig i. Det är ungefär lika logiskt som att tala om en rund kvadrat.
Det var verkligheten. Illusionen då? Den kan ta sig uttryck på många sätt. Det går att göra många olika förfalskningar av en enda äkta målning. Därför är det alltid bäst att göra sig välbekant med den äkta varan för att kunna känna igen en förfalskning. Det gör man genom att umgås med Jesus och de som tror på honom, läsa Bibeln, diskutera med andra kristna och lära sig att lyssna ödmjukt och med eftertanke hellre än att prata mycket.
Jag vill ändå nämna en typisk illusion som är extra bedräglig därför att den är så gömd. Den bottnar i att man övertygar sig själv om att saker och ting egentligen förhåller sig annorlunda, fast man offentligt förväntas uttrycka sig på ett visst sätt. Man menar att det finns viss tyst information, som ”alla vet”. Man kan hålla med om att kristna ska behandla alla mänskor väl, men samtidigt acceptera att någon specifik folkgrupp kan nedvärderas eftersom det finns så många av dem som beter sig dåligt. Man kan hålla med om att sex hör till äktenskapet, men samtidigt mena att det mer är något slags livsideal och inte något som vanliga kristna förväntas leva efter.
Om man tänker så, så lurar man sig själv. Då lever man i en illusion och inte i sanningen. ”Bedra inte er själva, Gud lurar man inte.” (Gal 6:7). Jag vill uppmana dig som läser att ha förtroende för Jesus. Lev som han lär, det är bäst för både dig och din omgivning. Lita på honom, han vet. Han är sanningen.
