Frågan: Kommer man direkt till himmelen när man dör? Jag har hört talats om abrahamsskötet.
Uttrycket Abrahams sköte kommer från Lukasevangeliet 16:19–31, i språkdräkten från 1917 års bibelöversättning (nyare bibelöversättningar omskriver till ”platsen vid Abrahams sida”). Där finns en liknelse av Jesus återgiven som jämför en rik man och den fattige Lasarus efter deras död och begravning. Den fattige Lasarus finns vid Abrahams sida medan den rike mannen som inte hade lyssnat till Guds ord under sitt liv på jorden plågas i helvetet eller i dödsriket som det också kan översättas. Genom liknelsen anger Jesus, vilket Bibeln även på många andra ställen gör, att det finns en dubbel utgång efter döden. Alla kommer inte till himmelen. En del människor ska tillbringa evigheten i Guds närhet, andra i en fruktansvärd tillvaro av straff och gudsövergivenhet.
Människans enda hopp inför döden står till Guds nåd i Jesus Kristus som försonat världen med Gud (2 Kor 5:18–21). Genom dopet och tron på Kristus frälser Gud oss till evigt liv (Mark 16:16).
När det gäller tiden mellan döden och det vi kallar himmelen är Bibeln inte helt entydig. Dels har vi till exempel Jesu ord till rövaren på korset: ”Idag ska du vara med mig i paradiset” (Luk 23:43), dels har vi bibelutsagor av vilka framgår att Gud vid tidens slut efter den yttersta domen ska skapa nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.
I min tankevärld är tiden något skapat som endast hör till den här världen. Utanför den är evigheten tidlös. Därför kan bägge perspektiv gälla samtidigt. Härifrån sett verkar det som om en avliden eventuellt skulle befinnas någonstans och vänta på himlen. Ur evighetens perspektiv däremot vaknar den i tron på Kristus avlidne genast upp i himlen efter sin död.
Jag tror att det är klokt att vara försiktig med att spekulera för mycket kring det så kallade ”mellantillståndet” efter döden. I kyrkohistoriskt perspektiv har det ofta lett fel. Det viktiga är att hålla fast vid Bibelns lära om en dubbel utgång för människor efter döden, om Guds vilja att genom Kristus frälsa så många människor som möjligt (1 Tim 2:4) och om att den som dör i tron på Jesus ska vara hos Jesus (1 Tess 4:13–18, Upp 7:9–17). Gud som har skapat oss till gemenskap med sig själv, han har också för sina barn förberett idel glädje, frid och salighet efter döden.
