Vi kommer nu på ungitro att ha en fyrdelad artikelserie, där vi går igenom trans-, och queerideologi, och ett kristet svar. Vi har i artikelserien tillfrågat Olof Edsinger. Edsinger är generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen och han har skrivit böcker om bland annat identitet och sexualitet.
Läs den första delen här: https://www.ungitro.fi/kristendomen-och-transideologin-del-1/
Trans, queer och intersex
Den viktigaste företrädaren för detta sätt att tänka är den rörelse som tidigare kallades hbt-rörelsen (och ännu tidigare gayrörelsen), men som nu ofta beskrivs som hbtqi+-rörelsen. Det som särskilt berör den här artikelseriens tema är de sista bokstäverna i denna sekvens: t som står för trans, q som står för queer och i som står för intersex. Låt oss titta på var och en av dessa individuellt:
- Trans eller transgender är den tekniska termen för personer med en könsidentitet eller ett könsuttryck som skiljer sig från deras biologiska kön. Det omfattar, men är inte begränsat till, personer som önskar medicinsk hjälp för att övergå från ett kön till ett annat – ofta kallade transsexuella. Den psykiatriska beteckningen för detta tillstånd är numera könsdysfori (av grekiskans dysphoros = ”svår att bära”). I allt större utsträckning har dock trans blivit ett paraplybegrepp för alla som helt eller delvis identifierar sig som något annat än sitt biologiska kön, något som i slutändan leder till en närmast metafysisk förståelse av könsidentiteten: helt oberoende av våra kroppar, våra reproduktiva organ, våra kromosomer och vår hormonsammansättning.
- Begreppet queer har använts på olika sätt under olika epoker. Ursprungligen betydde det “konstig” eller “egendomlig”, men för mer än hundra år sedan började det användas som en nedsättande term för homosexuella. Numera har det utvecklats till beskrivningen av en radikal ny ideologi som ifrågasätter alla typer av normalitet och binära motsatser (naturligt–onaturligt, manligt–kvinnligt etc). Queerideologer tenderar att betrakta både kön och sexualitet som något flytande, vilket innebär att man kan gå fram och tillbaka på ett spektrum av hetero-homo-bi-trans och så vidare. De är starkt kritiska till de så kallade hetero- och tvåkönsnormerna, vilket intressant nog innebär att de utmanar även traditionella delar av hbtq-rörelsen.
- Intersex, slutligen, kan likt trans beskrivas som ett paraplybegrepp. De flesta intersexuella personer brukar dock ha någon form av medicinsk diagnos. Den officiella definitionen av tillståndet är individer vars könsorgan, könskörtlar, kromosomer eller könshormoner avviker från de typiska definitionerna av manliga eller kvinnliga kroppar. Normalt handlar det alltså om olika former av medfödda oklarheter eller missbildningar.
Tillstånd – och ideologier
Som framgår av ovanstående kan begreppen trans, queer och intersex användas på flera olika sätt. I snäv bemärkelse representerar de medicinska eller psykiatriska tillstånd. När det gäller intersex är detta uppenbart, men detsamma gäller alltså även det som kallas för transsexualism eller könsdysfori.
Men tqi-etiketterna används också i en vidare bemärkelse, där man hävdar att dessa gruppers existens borde påverka vår förståelse av identitet och sexualitet även i mer allmänna termer. Som redan har nämnts representerar trans som ideologi en närmast metafysisk förståelse av könsidentitet, medan queerideologin bygger på en skepsis mot alla former av normalitet och binära motsatser.
Det är också på detta sätt som dessa begrepp har kommit att påverka vår västerländska kultur. När den österrikiska transvestiten Conchita Wurst vann Eurovision Song Contest 2014 blev hon/han en symbol inte bara för en bra sångerska, utan också för friheten för alla att vara “den de verkligen är”. Samma sak gäller den amerikanske guldmedaljören Bruce Jenner, som 2015 förklarade att han från och med nu skulle vara Caitlyn Jenner och inledde den hormonella och medicinska övergången till det kvinnliga könet.
I länder som Storbritannien och Nordamerika har frågorna kring trans blivit oerhört heta det senaste decenniet. Det ultimata testet när det gäller att inte vara diskriminerande har blivit behandlingen av dem som identifierar sig själva som trans, inklusive frågan om huruvida man för egen del är villig att tilltala transpersoner med det pronomen de föredrar och/eller om man låter dem dela omklädningsrum med andra som tillhör deras upplevda kön.
Som redan har nämnts kompliceras denna fråga av det faktum att många som identifierar sig som transpersoner inte har någon medicinsk eller psykiatrisk diagnos att hänvisa till. De förväntar sig bara att omgivningen ska acceptera deras (metafysiska) förståelse av sitt eget kön, ofta utan att de själva har genomgått någon medicinsk behandling för detta – vilket i praktiken innebär att en biologisk man som inombords upplever sig vara en kvinna kan förvänta sig att få dela omklädningsrum med biologiska kvinnor.
