Denna söndags tema är ”Tro och otro” och en av bibeltexterna hittar vi i första Moseboken 15:1-6 och den lyder:
Därefter kom Herrens ord till Abram i en syn. Han sade: ”Var inte rädd, Abram. Jag är din sköld. Din lön ska bli mycket stor.” Men Abram sade: ”Herre Gud, vad ska du ge mig? Jag går ju bort barnlös, och arvinge till mitt hus är Elieser från Damaskus.” Och Abram fortsatte: ”Se, mig har du inte gett någon avkomling. Så det blir en av mitt husfolk som ärver mig.”
Men Herrens ord kom till honom: ”Det är inte han som ska ärva dig. En som kommer från din egen kropp ska bli din arvinge.” Sedan förde han honom ut och sade: ”Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem.” Och han sade till honom: ”Så ska din avkomma bli.” Och Abram trodde på Herren, och han räknade honom det till rättfärdighet.
Kanske kan vi också ibland som Abram hamna i situationer där allting ser omöjligt ut och vägen framåt känns tung och svår. Vi vet vad Gud har lovat och vad hans vilja är men kan inte tro att det är sant. Då får vi titta tillbaka på Abram som trots att han var gammal trodde på Guds ord.
Nu har vi kanske aldrig själva upplevt en sådan situation som Abram fick göra utan vi kanske tycker att vårt liv gått mer eller mindre på räls och vem vår arvinge är har kanske aldrig kommit i våra tankar.
Det vi ändå förr eller senare kommer att fundera på (om vi inte redan har gjort det) är hur man ska veta att man är frälst. När jag ser inom mig själv och mina gärningar ser jag inget som skulle tyda på att jag levt enligt Guds vilja i alla stunder. Gud är helig och ingen syndig kan komma inför Honom och på samma gång bestå. Därför måste det ske ett under för att vi ska bestå på domedagen när alla ska ställas inför Gud och hans domstol.
Hur ska jag veta att jag är i tro och inte i otro? Hur ska jag kunna bestå inför Gud? Om du är döpt har denna skatt, ett evigt liv tillsammans med Jesus i himmelen, redan blivit dig given som en gåva.
Hur tar jag då emot den? Vi läser i texten ” Och Abram trodde på Herren, och han räknade honom det till rättfärdighet.” Att ta emot frälsningen betyder alltså att leva i tro på att Jesus redan friköpt och tagit mig till sin i dopet.
Detta betyder att vår tro inte behöver se tillbaka på våra egna gärningar och prestationer utan får se tillbaka på när Gud handlat med oss och gett oss del i Hans löften. Det får istället för att vara en jagande tro vara en tro som ser tillbaka i förtröstan på Guds nåd. Precis som Abram trodde på det till synes omöjliga löftet om en arvinge får vi vara säkra på att vi är Guds barn och har del i alla Hans löften. Det kommer räknas oss till rättfärdighet.
