Är det inte lite orättvist att Gud sänder vissa till helvetet bara för att de inte har en viss åsikt? Så kanske vi tänker ibland. Är detta vad tron handlar om? Vi har ibland en omedveten tanke om att människor kan ha åsikt A eller B, och Gud låter dem som har A komma in i himlen – ger godkänt betyg. Men det här är långt från vad kristen tro handlar om!
Vi har kanske hört ”i kyrkan tror man, i skolan vet man!” Tron börjar betyda ”att tro på vissa fakta”. Men i Bibeln är det sällan tro betyder bara att tro på fakta. Oftast betyder tro att hålla sig till, lita på eller hoppas på – precis som vi säger att någon är trogen sin flick-/pojkvän eller har förtroende för någon. I Bibeln är tro ett relationsord – inte ett kunskapsord. Inte vad man tror på, utan vem!
Detta är viktigt. Tron handlar nämligen inte om att hålla sig till vissa åsikter som Gud accepterar för att bli frälst, utan den är något större – en relation. Tron är en relation till Jesus, som ger syndernas förlåtelse och evigt liv. Det får vi bara då vi är förenade med honom genom att vi förtröstar på honom. Har vi ingen relation missar vi allt som tvättar bort synderna som dömer oss. Därför räcker det inte med några åsikter för att nå himlen, utan det enda som duger är att känna Jesus själv.
Judas, Jesu lärjunge, såg alla Jesu under och förstod att Jesus är Gud. Ändå levde han i otro! Därför handlar tron inte om att vi ska övertygas med bevis. Vi kan säga nej till Gud fast vi vet att Gud finns. Att tro är mycket svårare än att bli övertygad: det innebär att lära sig lita på Gud, på att han dog på korset för mina synder. Och här är skillnaden mellan tron och otron: vem litar vi på? Hoppas vi på Gud eller vill vi klara oss själva?
Där har vi också svaret på vad otro är: otro är inte samma som att tvivla på Gud. Om man vill tro på Gud men tvivlar är det ändå en tro. Med otron är det annorlunda. Den säger medvetet nej till Gud själv. Den vill inte ha med honom att göra, utan går sin egen väg.
Tron är dock inte bara förtröstan. Vi måste också veta på vem vi tror. Om vi hoppas på fel Gud är ju hoppet förgäves. Därför måste vi läsa Bibeln, Guds eget ord, och lära känna Jesus som den han är, inte som den vi tror han är. Då lär vi oss att tro på honom.
Tro känns inte alltid bra. Tron på Gud känns ibland som tvivel för oss, men för Gud är det annorlunda. Han vet att han älskar oss, och det förändras inte oavsett våra tvivel. Vi får lämna bekymren åt honom i bön, och då bär han oss – ända till himlen.
