Jag tror att vi alla någon gång har fått höra ett dödsbud. Kanske en bekant eller någon ännu närmare som gått bort, en tragisk trafikolycka som inträffat, ett självmord, ett dödsfall efter en svår sjukdom eller att vår älskade mormor har fått flytta till himlen i en hög ålder. Vi människor reagerar alla lite olika när vi får höra en tragisk nyhet, ibland med chock, ilska eller förvirring. Ifall det handlar om någon som står oss nära reagerar vi ofta med att först stänga av känslorna och förneka det som har hänt. ”Nej, det är inte sant. Det kan inte vara sant.”
Senare börjar vi gå igenom en process, bearbetar sorgen, frågar varför, försöker leva vidare. Ofta leder det också till att vi börjar omprioritera i vårt liv, funderar över vad som verkligen är viktigt. Vi får en påminnelse om att livet är mycket skörare än vad vi förut kanske tänkte. Vi ska ju leva livet här och nu och inte ta något för givet, inte förvänta oss att vi alla har tjugofemtusen dagar kvar att leva.
Nu ikväll har jag fått höra om en bekant från min barndom som plötsligt dött i en sjukdomsattack, en kvinna som var jämnårig med mig. Hon hade ett barn på ett och ett halvt år, lika som min son, och hon skulle snart få sitt andra. Tankarna börjar snurra allt snabbare när jag får höra det, alltså VA? Hon är liksom helt borta nu? Nej, det KAN inte vara sant. Tänk! Jag kan ju också vara borta imorgon, på en sekund kan livet vara slut. Alla sorters känslor kommer upp till ytan och jag kan inte tänka på något annat.
Ändå är det här en kvinna som jag inte riktigt känner, kan jag på något sätt förbereda mig ifall det skulle vara någon familjemedlem eller nära vän som jag plötsligt sörjer? Det är skrämmande saker att tänka på men kanske vi ibland borde göra just det, tänka på och prata mer om döden, speciellt när vi som kristna tror på ett evigt liv i himmelen och att vi alla som tror på Jesus får mötas där en gång.
När vi tror på ett evigt liv efter detta så kan vi tänka på vår tid här på jorden i ett helt annat perspektiv. Jämfört med evigheten är vårt liv endast ett litet ögonblick. “Herre, låt mig förstå att mitt liv har ett slut, att det finns en gräns för mina dagar, så att jag inser hur förgänglig jag är.“ Ps 39:5
Livet här på jorden är en fantastisk gåva som Gud har gett oss, men den ännu större gåvan vi har fått är ett evigt liv med Honom i himlen. Det är så stort att vi inte kan omfatta det med vårt förstånd, hur härlig tillvaro som väntar oss efter detta.