Jag vill berätta för dig om ett av mina möten med Gud som jag har haft, om en händelse där jag fick uppleva den förvandlande kraft som hans nåd och kärlek har.
Året är 2014 och jag befinner mig på en missionsresa i Israel. Just den här dagen har vi gjort en paus i vårt missionerande för att besöka Jerusalem. Vi skall bara spendera några timmar i Jerusalem, för vi är egentligen på genomresa och skall redan samma dag åka vidare för att komma till en annan del av landet.
Vi befinner oss nu i utkanten av staden och vandrar längs gatorna mot Trädgårdsgraven. I Jerusalem finns det två platser som både de lärda och lekmän diskuterar kring vilken plats som med störst sannolikhet är Jesus gravplats, den ena är Trädgårdsgraven dit vi är på väg och den andra är Heliga gravens kyrka. Som jag har förstått det tror majoriteten av forskarna idag att det är Heliga gravens kyrka som är den mest sannolika. Men det är i denna berättelse egentligen en onödig detalj. Det väsentliga är vad som hände i Trädgårdsgraven, och det intressanta är att det finns många kristna som har ett liknande vittnesbörd som jag från Trädgårdsgraven.
När vi går mot Trädgårdsgraven har jag på modernt språk ingen ”feelis”, jag är ganska irriterad faktiskt och har ingen aning riktigt varför, vissa dagar verkar man ju bara stiga upp på fel fot som det heter. Men när jag stiger in genom grindarna till Trädgårdsgraven så händer något. Lika snabbt som man knäpper med fingrarna försvinner alla mina negativa känslor. Nu går jag istället runt där i trädgården med ett lugn och en frid. Jag stannar upp, blundar och tar ett djupt andetag och tar in dofterna runt omkring mig, aah… Jag öppnar mina ögon och blickar runt i trädgården, mina öron hör hur fåglarna kvittrar. För en stund så får jag uppleva en glimt av hur det måste ha varit i paradiset för Adam och Eva. Under min vandring i trädgården tänker jag på det som Jesu har gjort, ja inte bara gjort utan också gör idag
I Bibeln kan vi läsa om hur de båda kvinnorna som besökte Jesu grav och fick möta den uppståndne konungen, fylldes efter sitt möte med Gud av fruktan och glädje, och ännu idag sker samma sak.
Jag har två teorier om varför många kristna fått möta Gud vid Trädgårdsgraven även fast det kan hända att det inte var just den platsen där vår konung blev begraven. För det första finns det rent rationella orsaker som att det är en lugn och vacker miljö. I Trädgårdsgraven får själen en chans att lugna ner sig, glömma allt som plågar och i stillhet möta Gud. Platsen inbjuder en att reflektera. För det andra så samlas kristna över hela världen och från olika samfund i Trädgårdsgraven för att be och lovsjunga Gud. Jag tror att en plats som präglas av bön och lovsång till Gud gör något med den platsen. På en sådan plats kan en fristad skapas, en plats där människor får stiga in och få en försmak av himlen.
