Kort och gott är nådegåvor arbetsredskap som Guds Ande utrustar oss kristna med för att vi ska kunna delta i det gemensamma arbetet att bygga Guds rike, Kristi världsvida Kyrka.
Nådegåvorna är många och det finns en stor variation av gåvor. Nådegåvorna nämns i Rom 12, 1 Kor 12–14, Ef 4 och 1 Petr 4:10–11 och bland annat följande uppräknas:
- Gåvor att trösta, undervisa och förmana
- Gåvan att förmedla vishet
- Gåvan att förmedla kunskap
- Gåvan att profetera
- Gåvan att kunna pröva olika andar
- Olika slags tungotal
- Tolkning av tungotal
- Gåvan att vara föreståndare eller ledare
- Gåvan att styra
- Hjälptjänster
- Gåvan att tjäna
- Gåvan att visa barmhärtighet
- Gåvan att dela ut gåvor
- En särskild trosgåva
- Gåvan att bota
- Kraft att göra under
- Förbönens nådegåva
Jag uppfattar inte uppräkningarna av dessa gåvor som heltäckande utan mer som exempel. 1 Kor 12 verkar antyda att nådegåvorna kunde uppdelas i ”nådegåvor”, ”tjänster” och ”kraftgärningar” och att de återspeglar något av Treenighetens rikedom. Eventuellt är det så. Klart är i varje fall att gåvorna är olika. När man tar i beaktande alla möjliga kombinationer av nådegåvor som Anden ger till olika människor kan man anta att det knappast finns två personer som skulle fungera i exakt likadana gåvor. Gud vill nämligen att vi alla ska vara beroende av varandra och i utgivande kärlek tjäna varandra och andra människor.
Jämfört med växlingarna i naturen kan vi konstatera att också i Guds rike förekommer liksom olika årstider väckelsetider, fördjupnings- och tillväxttider och förföljelsetider. Andens gåvor kan därför också variera från tid till tid, allt efter vad Anden vill och beroende på vad som behövs i olika tider och situationer.
När aposteln Paulus undervisar om nådegåvorna använder han sig gärna av bilder. I flera brev använder han till exempel människokroppen som illustration för Kristi Kyrka i vilken nådegåvorna används. Kristus är huvudet och de kristna utgör olika kroppsdelar som alla hör ihop med och är beroende av varandra. Första Korintierbrevet 12 betonar starkt att Anden uppenbarar sig och fördelar sina gåvor åt ”var och en”, det vill säga åt alla kristna. Alla har nådegåvor. Med illustrativa ord beskrivs vidare hur ingen i Kristuskroppen får se ner på sig själv och sina gåvor, samt hur ingen heller får se ner på en medmänniska. Nej, det är Gud som har fogat samman kroppen och därför ska också vi hedra varandra och värna om enheten i Kristi kropp.
