En stor del av nådegåvorna hör liksom till den utrustning som Gud ger för konkreta tjänster och arbetsuppgifter i Guds rike. I dem finns ett drag av vad vi ofta kallar mänsklig talang, begåvning och förmåga. Av dessa gör den helige Ande en nådegåva när det honom behagar. Dessa gåvor får vi förvalta, mogna och förkovra oss i.
Men det finns också nådegåvor som Guds Ande ibland kan ge vid specifika tillfällen för specifika syften och som vi så att säga inte har i vanliga fall. Guds Ande är suverän och ger sina gåvor ”efter sin vilja” och ”så att det blir till nytta” för församlingen. Ibland väljer han att verka ur vår synpunkt sett på ett mera sensationellt sätt, ibland så alldagligt att vi inte ens lägger märke till det. Ibland väljer han människor som sina redskap som även vi skulle välja, ibland människor som ingen skulle komma att tänka på att erbjuda någon uppgift. Gud är suverän och av idel nåd ger han sina gåvor åt vem han vill, när han vill och hur han vill, med målet att Guds rike ska växa.
Till nådegåvornas väsen hör också att de egentligen inte behöver synas – åtminstone inte beundras eller fokuseras på. För det leder lätt till en syndig, köttslig jakt efter andliga upplevelser. Liksom Andens uppgift är att förhärliga Jesus och hans korsdöd, så skall också Andens gåvor bidra till att Jesus förhärligas och Kristi kropp byggs upp. Bibelboken Apostlagärningarna är ett bra exempel på detta. Nådegåvorna är där i rikligt bruk, ändå omnämns de i regel inte, utan det är Jesu förhärligande och Guds rikes uppbyggande som är i fokus.
Även om det är den helige Ande som ger oss nådegåvor efter sin vilja, uppmanar oss Bibeln ändå aktivt att söka nådegåvorna. Det finns flera sådana uppmaningar i första Korinterbrevet:
”Sträva efter kärleken, men var också ivriga att få de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva /…/ Eftersom ni är ivriga att få Andens gåvor, sök då sådana som bygger upp församlingen så att ni har dem i överflöd.”(1 Kor 14:1, 12)
Kärleken, ödmjukheten och tjänstvilligheten är viktiga när vi förhärligar Gud och tjänar varandra. Tänk om vi alla kristna kunde bära på en bön med ungefär följande innehåll: ”Gud, led mig till de arbetsuppgifter som du vill att jag ska ha i Guds rike… Och ge mig den utrustning du ser att jag behöver för att utföra de uppgifterna.”
