Det är pingst. Anden har fallit över och uppfyllt lärjungaskaran. Livet är härligt, kraften flödar och Hjälparen är nära! De hade väntat på den helige Ande och nu är väntan över. Kan även vi vänta på Anden i våra liv?
Jag befinner mig i en pingstkyrka någonstans i Finland. Ett kvällsmöte är avslutat och en härlig gammal dam lutar sig frågandes fram emot mig: Har du blivit andedöpt? Jag hade aldrig hört termen tidigare och hade ingen aning om vad hon menade. Mitt svar blir ett nej i ett frågande tonfall. Hon tar mig åt sidan och förklarar för mig vad andedopet innebär. Lustigt nog har jag inget minne över huvud taget vad hon sade till mig den kvällen; det enda jag minns är att hon berättade om sitt eget tungotalande för att exemplifiera vissa saker. Eftersom jag senare i livet har stött på termen igen och även via mina teologiska studier vet jag idag vad termen betyder och känner till de historiska sammanhangen. För att ännu specificera: Jag vet vad hon menade med termen och vad hon förklarade för mig. Termen andedop är komplicerad eftersom den betyder något helt annat i frikyrkliga sammanhang än den betydde för den tidiga kyrkan. Låt oss skrapa lite på ytan om detta.
Den frikyrkliga förståelsen (teologin kommer ursprungligen från pingströrelsen) av andedopet i korthet är: Människan får i dopet inte egentligen den helige Ande eller om du får den så får du inte i dess fullhet, utan skilt från dopet bör du erfara ett s.k. andedop som innebär att du blir fylld med den helige Ande och upplever det som lärjungarna gjorde på pingsten eller hedningarna i Kornelius hus (Apg 2; 10). Råkar du på termen andedop är det i stora drag något i stil med detta som menas. Hur vet du då att du har upplevt ett andedop? Jadu… man skulle väl säga att man bara vet det och att det oftast sker genom att du får tungotalets nådegåva och erfar starka andliga känslor. Som du förstår är det här en mycket beklämmande teologi, dels saknar den det stöd i Bibeln man försöker åberopa och, dels saknar den stöd i den tidiga kyrkans teologi. Det jobbiga är att frukten blir att kristna delas in i A-lags kristna och B-lags kristna. A-lagets medlemmar hör till de som har en sådan erfarenhet och kan känna sig säkra. B-lagets medlemmar bär på ångest och frågar sig varför Gud inte ger dem Anden såsom han ger till de andra.
Jag har egentligen aldrig rört mig speciellt mycket i frikyrkliga sammanhang men den digitala världen gör att den ändå kan komma rätt nära fast man inte besökt så många sammanhang. Kort sagt har jag trots min blyga erfarenhet hunnit bli bränd och har ännu en ond törn emot frikyrkligheten bland annat p.g.a. talet om andedopet.
Idag vet jag att jag har den helige Anden boende inom mig. Via mina teologiska studier vet jag att man i den tidiga kyrkan aldrig separerade mottagandet av Anden från dopet i vattnet. Man lärde inte ut något andedop såsom frikyrkor förstår det; man gjorde det inte av den enkla anledningen att man inte mottagit någon sådan lära av apostlarna.
Man talar nog om andedop i den tidiga kyrkan men antingen använder man det som synonym till dopet i vattnen eftersom det intressanta i dopet inte är vattnet även om det är nödvändigt, utan Anden som handlar i dopet är det intressanta; eller så används termen så här:
”Att leva i Anden är att långsamt bli medveten om dopets nåd, och detta förvandlar människan helt och hållet”
”Andedopet är ingenting annat än när man vaknar upp till dopets nåd”
Nu kommer vi till det du ska minnas från denna artikel om du glömmer allt annat. I dopet tog du emot Anden i hans fullhet. Den helige Ande är Gud och Gud övergår allt vårt förstånd. Så om du har tagit emot fullheten av något som du som människa omöjligt kan greppa är det inte konstigt att du under ditt kristna liv kommer få upptäcka mer och mer av den fullhet du har tagit emot.
Så å ena sidan har du redan allt men å andra sidan kan du få mer och mer. Paulus skriver i Ef 5:18 att vi ska låta oss uppfyllas av Anden (observera att detta är skrivet till redan andefyllda kristna) och uppmanar oss i 1 Kor 12 att ivra efter att få mer av Andens gåvor (observera att han skriver till kristna som redan hade en hel del av Andens gåvor).
Jag har redan överskridit ordmängdsgränsen för artikeln men jag hoppas du tar med dig följande. Ja även vi kan vänta på Anden. Inte så mycket vänta på att få ta emot det som vi inte har, utan få upptäcka det vi redan har. Vi får be om att få drabbas av Gud Ande, erfara det vi besitter genom dopet, vandra i det liv vi har i dopet och som Paulus skriver vara ivriga i att få stiga in i användandet av Andes gåvor. Det börjar med ett par knäppta händer. Sedan kan det komma efterlängtat som för lärjungarna.
