I vårt samhälle idag finns det många olika möjligheter att donera pengar till människor i nöd. Vi kan enkelt och snabbt hjälpa hungriga barn i länder långt borta, även fattiga familjer i Finland, skicka pengar till avlägsna områden drabbade av naturkatastrofer och krig, stöda kristna människor som förföljs för sin tro, eller ge mjukisdjur åt barn som ligger på sjukhus.
Samtidigt finns det antagligen många av våra vänner, någon i vår familj, eller avlägsna bekanta i vår omgivning som också är i nöd, men till följd av annat än hunger eller naturkatastrofer. Det kan vara någon som länge varit sjuk, en ensam åldring eller en ledsen kompis. Alla har vi något att ge oberoende av det som finns på bankkontot. Det absolut enklaste och billigaste vi kan ge är vår tid. Att hälsa på någon, skicka ett kort, ringa och prata, skotta snö, laga mat, dammsuga huset, gå på kafé tillsammans, sköta barn, ge blommor, baka något gott, klippa gräset, fixa något som gått sönder, eller helt enkelt bara prata om livet. Vi har varje dag möjlighet att hjälpa någon i vår närhet, det gäller bara för oss att titta omkring. Då inser vi snabbt att kanske hon eller han skulle bli glad och tacksam över en hjälpande hand.
Fastän vi har människor i nöd i vår omgivning vill man kanske hjälpa andra längre bort också. Till exempel Röda Korset, Plan International, Kyrkans Utlandshjälp, Lff:s missionsverksamhet, Nada Nord, Project Liv, Martyrkyrkans vänner och andra organisationer har haft en stor betydelse i tusentals människors liv. Här kan vi också med en liten summa hjälpa andra som går igenom prövningar och svåra situationer.
Också tillsammans med föräldrar, syskon och vänner kan vi dela med oss av det vi har. Att sätta en slant i Röda Korsets insamling, donera kläder och saker till välgörenhet, göra frivilligarbete vid Missionsmagasinet, donera blod, eller bli fadder åt ett barn i Indien ger glädje åt många samtidigt, både de som ger och får.
Vi får ändå vara på vår vakt och kritiskt granska vad dessa organisationer står för och hur de använder de donerade pengarna. Bibeln varnar oss också för att skryta om det som vi gör i välgörenhet och att vi inte ska hjälpa andra endast för att framstå som duktiga och givmilda.
När vi ödmjukt ger åt andra blir vi själv glada och tacksamma över att vi har fått välsignelser från Gud som vi kan ge vidare. I 2 Kor 9 står det: “Var och en ska ge vad han har bestämt i sitt hjärta, inte med olust eller tvång, för Gud älskar en glad givare.” Jag tror att inför Gud så har det ingen stor betydelse till vem vi har gett av vår tid eller pengar, huvudsaken att vi har sett människor i nöd runt om oss och att vi har delat med oss av Guds kärlek och välsignelser.
