Betraktelse över Luk 7:36-50:
Det är många som hört hur Jesus varnar för fariséerna och därför står vi gärna emot dem. Men jag vill idag lyfta fram varför vi får se till oss själva som en av dem. På många sätt är fariséerna goda medborgare. De är frikostiga att ge kollekt och de försöker på allt sätt uppnå många krav som Gud lagt på folket. Och eftersom de tror på goda gärningar har man gärna dem som vänner eftersom de inte sviker i första taget. Samtidigt ger de också vissa märkliga undantag, som att man får missköta sina föräldrar bara man ger kollekt, vilket Jesus starkt kritiserar.
Men om vi ser till farisén, i vars hus Jesus här äter, så är det ingen fråga om vem man hellre litar på. Farisén vill göra det rätta så långt han förmår medan den prostituerade kvinnan på allt sätt levt i synd. Därför är det inte märkligt att farisén förväntar sig mera avstånd från Jesus mot den syndiga kvinnan.
Men orsaken till att Jesus ändå är så nådig mot kvinnan här är att hon kommer i all ödmjukhet. Hon kommer inte och skryter med sig själv utan kommer i ånger. Hon kommer tyst in i huset och visar total underkastelse mot Jesus. Hon gör den billigaste slavsysslan för att tjäna Jesus och hon gör det frikostigt. Genom denna gärning visar hon sin ånger och omvändelse.
Samtidigt ska vi minnas att det också fanns flera andra prostituerade i Jerusalem på denna tid och berättelsen handlar inte om dem som behövde lika lite förlåtelse som farisén. Det är inte för att farisén hittills levt mindre rätt som han är det dåliga exemplet, utan han är det dåliga exemplet för att han inte trodde på förlåtelse. Varken för att be om förlåtelse till sig själv eller för att acceptera Jesu förlåtelse till denna synderska.
Tänk er en omskriven situation. Det är ett stugmöte och många kristna sitter tillsammans. Alla har varit länge i tron och ingen bär på någon desto mera uppenbar synd. Sedan kommer det in en som levt i otro hela livet. Någon som inte varit i församlingen. Han försöker obemärkt ta sig in i huset för att utan buller och bång få bikta sig för predikanten. Han vill lämna sitt gamla liv.
Tänker jag då att jag är bättre än den nyomvända? Kanske han älskar Gud desto mera efteråt och börjar följa Guds befallningar ännu mera än jag? Jesus dog för den största av syndare och när en människa omvänder sig ska jag inte mer komma ihåg hans gångna synder.
