Han säger ett ord och den blinde får sin syn. Han ber en bön, och flera tusen får att äta. Han befaller, och vinden och vågorna tystnar. Han predikar och människor får nytt liv. Hans ord beskriver inte endast, utan de skapar också. Hans ord är Guds ord, fulla med kraft. Men snart ska han vara tyst.
Han ser över folkskaran som går framför honom och ropar och ärar honom ”Hosianna! O, Herre, fräls! O, Herre, ge framgång! Välsignad är han som kommer i Herrens namn!”. Idag ropar de av glädje, men Han vet att denna dag är början till slutet. Snart kommer ropen att ändra. Snart byts glädjerop till rop om korset. Snart kommer döden. Snart kommer tiden då han är tyst. Ärans konung väljer att inte använda sin makt, sina ord, för att ta sig ur situationen. Istället går han fram på förnedringens väg som leder till döden – döden på korset.
Paulus skriver (Fil 2:6-8): “Han var till i Guds gestalt men räknade inte jämlikheten med Gud som segerbyte, utan utgav sig själv och tog en tjänares gestalt och blev människan lik. När han till det yttre hade blivit som en människa, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden – döden på korset.”
Under palmsöndagen förbereder sig Kyrkan, vi, för att följa med Jesus på de sista dagarna av hans liv. Vi läser om hur Jesus rider in i Jerusalem på en åsna och om hur folket tar emot honom och ärar honom som en konung. Det förunderliga är att samma människor kommer några dagar senare att vända sig mot honom. Den spontana frågan är: Hur kunde de göra det? Men precis på samma sätt som de gjorde, handlar också vi. Hur många gånger har inte vi först ärat Gud t.ex. i gudstjänsten eller i andra kristna samlingar, bara för att stunden efter svika honom och handla som om Gud inte fanns.
Men detta visste Jesus. Det var därför han red in i Jerusalem. Han visste att människorna då, lika mycket som vi idag, behöver en frälsare. Det var därför han ödmjukade sig och gick hela vägen till korset.
Men Paulus fortsätter att skriva (Fil 2:9-11): “Därför har Gud också upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän ska böjas, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud Fadern till ära.”
Jesu väg slutade inte på korset eller i graven. På tredje dagen uppstod han från de döda, nu som segrare över döden. Därför får du nu på palmsöndagen med glädje och förtröstan stämma in i Hosianna-ropen, ”O, Herre, fräls!”, och vara säker på att Gud verkligen hör denna din bön!
