På fastlagssöndagen är Jesu liv i en vändpunkt. I dagens evangelietext (Joh 12:25-33) talar Jesus om sin kommande död och han säger sig känna ångest inför det som väntar. Hittills har Jesus vandrat omkring och predikat om Guds rike. Han har botat sjuka och gjort andra underverk, men nu vänder han riktningen på allvar mot korset och det lidande och den döden som där väntar.
I likhet med Jesu liv, är också hela Kyrkans liv i en vändpunkt. Hittills i kyrkoåret har vi fått fira flera högtider, men nu ska vi strax gå in i fastan. Fastlagssöndagen är som en port in i fastan och som sista förberedelse läser vi en text som brukar kallas ”kärlekens lov” (1 Kor 13, andra läsningen för fastlagssöndagen). Den här texten förknippas vanligtvis med bröllop, så man kan fråga sig vad den har med fastan att göra? Vad har kärlek och fasta gemensamt?
En del av svaret hittar vi från dagens Bibeltexter. Jesus säger i dagens evangelietext ”Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som sätter sitt liv sist i den här världen ska bevara det till evigt liv.” Paulus fortsätter på samma sätt i Galaterbrevet (Gal 2:19-21, alternativ text till andra läsningen): ”Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig”. Före fastan blir vi påminda om att vår kallelse här i världen inte är att själv ha det så bekvämt som möjligt eller att jaga det bästa livet här på jorden. Nej, istället är vi kallade att gå med de ensamma, trösta de sörjande och tjäna dem som behöver hjälp. Med andra ord, så är vi kallade att älska! Det här borde få mera utrymme i våra liv nu under den kommande fastan (läs Jesaja 58).
Men speciellt hör kärleken och fastan ihop i Jesu liv. Vår kärlek och våra gärningar är alltid bristfälliga, men Jesus är den som älskar fullkomligt. Han är den som är tålig och mild, han avundas inte, skryter inte, är inte uppblåst, beter sig inte illa, söker inte sitt, brusar inte upp, tänker inte på det onda, gläder sig inte över orätten men gläds med sanningen (1 Kor 13).
Jesus ödmjukar sig och går för vår skull mot korset. Med sin död på korset försonar han våra och hela världens synder. Därför har vi i tron på honom frid med Gud och får kallas Guds barn. Vi kan alltså med glädje förbereda oss för fastan och förundras över Guds stora kärlek till oss, då han går på kärlekens offerväg i vårt ställe.
