Dagens inlägg kommer att handla om prestationsångest och känslan av misslyckande. Jag tänker att vi bygger upp inlägget utifrån frågeställningarna varför har vi prestationsångest och vad är lösningen? Svaret på den första frågan kan säkert variera för olika individer men för att få en översikt av orsakerna gör vi följande grovindelning:
Inre krav: Mina krav på mig själv orsakar prestationsångest. Jag måste prestera maximalt för att känna mig duktig, värdefull och omtyckt. Jag kanske bryr mig i vad andra tycker men drivet kommer främst inifrån.
Yttre krav från min omgivning, t.ex. föräldrar, vänner, tränare, lärare, sociala medier som ställer krav på mig vilket resulterar i prestationsångest.
Dagens samhälle är även oerhört snabbt på att ge respons på våra personligheter, prestationer och utseende. Ett exempel är nyhetsflödet på sociala medier där det ofta visas hur mycket man tränat, shoppat, städat, rest osv. Sedan mäts responsen i likes, re-tweets eller kommentarer. Missförstå mig inte, sociala medier är bra på sitt sätt, men de medför även konsekvenser. Det kan t.ex. vara lätt att missuppfatta hur mycket andra gör eller jämföra sig med andra när flödet visar varje kompis höjdpunkt för dagen.
Oberoende av ifall du känner igen dig på en punkt eller anser att det nog är en blandning av flera faktorer är känslan av prestationsångest inget du är ensam om. De flesta personer jag samtalat med angående temat har i någon mån erkänt att de känner prestationsångest. När vi nu känner till orsakerna till prestationsångesten, är det relevant att ställa följdfrågorna varför sätter vi själva så höga krav på oss och varför tillåter vi de yttre kraven påverka oss så mycket att de skapar prestationsångest?
Kan det vara så att det i grund och botten egentligen handlar om bekräftelse, värde och känsla av samhörighet? Vi känner längtan att bli älskade, sedda och omtyckta. Vi vill lyckas och göra bra ifrån oss för att få bekräftelse. Vi vill känna gemenskap och tillhörighet till vår omgivning.
Vad är då lösningen? Jesus Kristus är lösningen! Jesus tycker inte bara om oss, han älskar oss och vill ha gemenskap med oss. Trots att Jesus känner alla våra svagheter, misstag och brister älskar han oss. I Matt 7:25 står det “Regnet öste ner, floden kom och vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det föll inte, för det var grundat på klippan”. Jesus är klippan som vi bör bygga vårt hus (läs! liv) på. Då kan det storma runt oss, då kan vi misslyckas och samtidigt vara fullständigt säkra på att Jesus fortfarande älskar oss. Jag har en app med dagliga citat där dagens citat av C.S Lewis lyder ”En kristen tror inte att Gud älskar oss för att vi är goda, utan att Gud kommer göra oss goda för att han älskar oss”
När insikten om Guds kärlek till oss landar kommer den att förändra oss inombords. När vi förstår vad Jesus har gjort för oss kommer vårt hjärta att förändras. Vårt sinne kommer att förnyas. Vi behöver inte längre vara slavar under rädslan för misslyckande utan kan leva frimodigt under den nåd som Jesus gett oss.