Jag har valt att skriva om en av mina favoritpsalmer. Jag har valt Psalm 359 – Till dig ur hjärtegrunden (Skriven av Clément Marot 1539). Varför?
Några saker från texten:
Som ”psalm älskare” har psalmen tilltalat mig starkt. Uppbyggnaden i psalmen är nästan helt och hållet identisk med Psaltaren 130:1–8. Under reformationstiden och efter reformationstiden omskrevs och tonsattes väldigt många av psaltarpsalmerna och det fanns en vanlig tanke om att bevara mycket av psaltarpsalmernas innehåll när de skrev psalmerna (ex. Jag lyfter mina händer, Såsom hjorten ivrigt längtar). Så på samma gång är psalmernas syfte också att lära människor psaltarpsalmerna, och att använda dem som böner och tacksägelser till Gud.
Några saker varför psalmen är viktig för mig:
- Den är väldigt biblisk och använder många starka uttryck.
- Den innehåller rika löften om Guds trofasthet och förtröstan om att allt är i Guds hand (ex. ”I nåd vill du ju höra”, ”Han råder när och fjärran”, ”De sina ska han frälsa” (jfr.”Han ska friköpa Israel” Ps 130:8)).
- Sången talar om vem Gud är och vem vi är
- Psalmen är starkt tilltalande eftersom den förmår driva en människa till Kristus. Detta eftersom den presenterar för oss vem och hurudan människan är. Människan har med sina synder förtjänat evigt straff och evig förtappelse. I kontrast till människan förklaras Gud allena vara den som är helig, ren och rättfärdig.. Människan kan inte frälsa sig själv och behöver frälsning utifrån, alltså människan är i behov av Guds hjälp och Guds nåd. Det märks kanske allra tydligast i de första stroferna i v.2(och 3).
- Sången förklarar ”rättfärdig genom tron på Jesus Kristus
- Psalmförfattaren förklarar rättfärdigheten från Gud. a) Den syndiga människan är inte värdig inför Gud. b) Men samtidigt är hon värdig inför Gud, när hon är iklädd Guds Sons rättfärdighet som Jesus vann med sitt lidande, död och uppståndelse. Då ser Gud oss genom Jesus Kristus och då får vi en friande dom och är fria från syndens och dödens lag (”I Kristus du mig ser”, ”Nåd går före rätt”). Människan framställs alltså som ”samtidigt syndare och samtidigt rättfärdig” [”Simul iustus et peccator” av Martin Luther” ]
- Förstås är inte Jesus Kristus nämnd vid namn i Psaltarpsalmen (eftersom han ännu var fördold för människosläktet). Psalmförfattaren gör precis på samma sätt som många andra under hans tid. I Psaltarpsalmen (”Men hos dig finns förlåtelse”) talas det indirekt om den Kristus som fanns före all tid, i form av löftet om befriare och frälsare. När sedan psalmförfattaren skriver psalmen tittar han bakåt på det som har skett, och kopplar ihop förlåtelsen till hur Gud uppenbarade sin fullkomliga förlåtelse i sin son Jesus Kristus.
Uppmaning: Du kan idag läsa psalmen t.ex. som syndabekännelse, bönepsalm eller sjunga den och fundera över: Vad betyder psalmens ord för mig?
