Vad ska vi riktiga göra med stilla lördagen under påsken? Dagen då vi kommer ihåg att Jesus nedsteg till dödsriket, att han ligger död och begraven. Jämfört med långfredagen och uppståndelsesöndagen kan stilla lördagen vara lite svår att veta vad man ska riktig fira eller tänka på.
Vad gjorde riktigt Jesu under den tiden han var död? Det är en fråga som inte går att besvara särskilt enkelt. Bl.a. annat för att Bibeln ger väldigt sparsamt med information om de dödas tillstånd och var de befinner sig, Bibeln verkar ibland berätta saker om de dödas tillstånd som är en aning motstridiga. Personligen tror jag det beror på att de avsomnade har stigit in i ett tillstånd som är så annorlunda än det vi lever här på jorden så den verkligheten låter sig inte lätt fångas in av vår begränsade hjärna.
Jag vill lyfta fram en bibeltext som man kan meditera på under stilla dagen, det är Heb. 9:11–28 och jag vill lyfta fram två verser därifrån:
Genom det större och fullkomligare tabernakel som inte är gjort med händer, det vill säga som inte tillhör den här skapelsen, gick han en gång för alla in i det allra heligaste, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning.
Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull. Inte heller gick han in för att offra sig många gånger, så som översteprästen varje år går in i det allra heligaste med blod som inte är hans eget.
Under stilla lördag så får du komma ihåg och tänka på att Jesus övervinner din eviga död och mörkret. Död och mörker behöver inte längre skrämma dig, Jesus har gått före dig och berett vägen. Döden är nu porten in till livet på andra sidan där din segerkrans och Jesus väntar och ljuset strålar, inga mörka hotande skuggor finns.
Under stilla lördagen få du påminna dig om att varje dag så finns Jesu blod i en skål i det himmelska tabernaklet som ett evigt sigill, ett evigt vittne på att du är friköpt och tillhör Gud. Ägna under stilla lördagen några tankar och böner åt detta faktum och brist sedan ut i glädje budskapet på söndagen att ”Kristus är uppstånden!”
Jag vill avsluta med att citera några verser från Salomons sånger nummer 42. Salomons sånger är en psalm/diktsamling skriven någon gång mellan 100-300 e.Kr. tror man, skriven ursprungligen på grekiska eller syriska, dess författare är okänd.
Dödsrike såg mig (Jesus) och blev kraftlöst, döden spydde ut mig och många med mig. Jag blev ättika och bitterhet för den; jag gick ned till den till dess innersta djup. Den kunde inte uthärda mitt ansikte.
Jag kallade en församling av levande ibland dess döda; jag talade med dem med levande läppar, så att mitt ord inte skulle vara gagnlöst.
De som hade dött sprang emot mig och ropade: Guds Son, förbarma dig över oss! Öppna för oss porten, så att vi kan komma ut till dig genom den, ty vi märker att döden inte rör dig. Låt också oss bli frälsta med dig, ty du är vår Frälsare.
Jag hörde deras röst och tog deras tro till mitt hjärta. Jag satte mitt namn på deras huvuden, ty de är fria, och de är mina. Halleluja!