Jag vill dela med mig om en berättelse som har hänt för bara några månader sen. Jag och min vän var på väg till min väns föräldrar för en bit mat. Det var vinter och väldigt halt. Dum som man är kör man väldigt nära framförkörande bil (min väns). Plötsligt kommer en korsning emot och en annan bil som inte riktigt är säker på om den ska köra eller inte. Han har såklart förkörsrätt och rätt som det är tvärnitar bilen framför mig. Fastän jag körde sakta kunde jag inte göra mycket när vägen också var osandad. (Skyller delvis på staden som snålar med sand då det är glashalt på vägarna). Krasch!
Det kändes som när man kör med krockbilarna på Powerpark. Som tur var det min vän som jag körde in i och skadan på dennes bil var inte så stor. Däremot krossades min bil som en plåtburk. Hela lampan sönder m.m. Vi redde såklart ut saken och försäkringarna täckte skadan på min väns bil. Däremot blir min gamla Ford till skrot! Hejdå och tack för allt.
Ja jag vill tacka för att ingen blev skadad och att det inte var någon dyr bil som jag krockade med. Tur i oturen. Kort därpå blev det att söka en ny bil för mig. Jag fick många råd och tips av vänner o släktingar. Till sist satsade jag på en Toyota från 2006. Den är helt underbar och ännu är jag väldigt nöjd med den. Tack till en annan vän som hjälpte mig med att installera in min gamla musikspelare!
Så mitt tacksägelseämne (för flera månader) har varit att: Tack för att ingen blev skadad, tack för att det inte skedde nån större olycka, tack för min nya bil, tack för mina underbara vänner och tack Jesus för att vi får tacka för allt gott som du oss ständigt ger, att känna, älska och äga. Tack gode Gud för mycket mer, än vi kan nämna och säga.
