Med hjälp av internet har vi idag lätt att delta i diskussioner. I och med det breda utbudet på kanaler har vi många platser där vi kan berätta det vi har på hjärtat. Och det här är en fin möjlighet för oss kristna! Vi är kallade att stå upp för det som är sant, och att vittna om vår kristna tro. Ibland kan man se riktigt fina diskussioner på t.ex. sociala medier, där det finns ömsesidig respekt trots att meningsskiljaktigheterna kan vara stora. Men ganska ofta tycker jag mig se diskussioner där förnuftet, ärligheten, tålamodet, och vänligheten lyser med sin frånvaro.
Det är viktigt att komma ihåg att vi som kristna har ett stort ansvar i allt vi gör. Jakob säger i sitt brev att om någon är felfri i sitt tal är han en fullkomlig man som också kan tygla hela sin kropp. (Jak 3:2) Det som vi talar om, och sättet vi talar på, berättar en hel del om oss själva. Bibeln lyfter fram vardagsvisdomar som berör vårt tal. Hur använder vi vårt förnuft och våra tungor, när vi möter medmänniskor eller sakfrågor? Här är några ordspråk till vår hjälp:
Den late säger: “Det är ett vilddjur på vägen, ett lejon på gatorna!” (Ords 26:13)
Den late är lat för att han bara ropar, han lägger sig inte själv i blöt. Vill du delta i en diskussion skall du investera i det du vill ha sagt. Var inte lat utan ta ansvar! Vill du t.ex. föra fram din sak behöver du ha resonemang. Med resonemang visar du respekt, du tar nämligen din motpart och medmänniska på allvar. Du visar att din medmänniska är så förnuftig att personen i fråga inte köper vad som helst. Var alltså inte som den late utan fråga av dig själv: Är det jag säger sant och förnuftigt, nödvändigt och kärleksfullt?
Att svara innan man lyssnat är dårskap och skam. (Ords 18:13)
Det här är en självklarhet för oss i teorin. Vi kan naturligtvis inte svara före man har hört något sägas. Men hur är det egentligen, i praktiken?
Ifall vår motpart eller vän slänger ut sig en sak förhastat, kan vi ibland använda det som slagträ i diskussionen. Men det är inte kärleksfullt. Använd inte din medmänniskas misstag som slagträ för att vinna diskussionen. Gör dig inte roligt på bekostnad av andra. Förlåt, gå vidare, och tänk och tyd det bästa om din vän! Fråga alltså av dig själv: Har jag verkligen lyssnat och förstått vad min medmänniska säger? Försöker jag besegra en debatt eller föra diskussionen framåt?
Den som först för sin talan har rätt, tills motparten kommer och prövar saken. (Ords 18:17)
Det är fint att få diskutera och pröva sina åsikter och det man tänkt. Här är det viktigt att ha både ödmjukhet och uppriktighet. En liknelse: vill man inte bli överkörd ska man inte kasta sig framför en bil som kommer körande i full fart. Skjuter vi med full ammunition ”från höfterna”, dvs. slänger ut oss kommentarer här och där utan omtanke kan vi möta motstånd. Om vi väljer att ödmjukt ta i beaktande det motstånd vi möter, kan det avslöja saker och fel hos oss själva. Det är naturligtvis en bra sak.
Men för vissa av oss kan det kännas skrämmande att bemöta kritik och avvikande åsikter, men du kan uppriktigt säga det du tror, och lyssna i lugn och ro. Det kan ju vara så att du lär dig något nytt och att din åsikt nyanseras. Den du talar med har nödvändigtvis inte heller fel, kanske bara en annan synvinkel på saken. Minns att du kan lära dig saker av andra människor.
