Vad säger Bibeln om kvinnor, vad ska och ska de inte göra i församlingen? Vad är “historiskt” och vad är aktuellt idag 2018?
Det finns två faror som lurar när det gäller synen på kvinnans uppgifter i församlingen. Den ena är att man anser att det inte finns några teologiska/bibliska hinder för henne att utöva samma funktioner som mannen. Den andra är att vi drar upp så snäva gränser att vi inte ger henne några som helst uppgifter och därmed försummar de nådegåvor som Gud gett henne. En församling där kvinnan tvingas vara tyst och passiv är en döende församling.
Det finns en gudomlig ordning som vi möter i t.ex. 1 Kor. 11:3. ”Och nu vill jag att ni skall veta att Kristus är varje mans huvud, att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud.” Den ordningen har funnits ända sedan skapelsen och är en omistlig del av Bibelns människobild.
Det här betyder att fastän uppgifterna är olika är värdet detsamma. Det skulle ju vara otänkbart att påstå att mellan Jesus och hans fader skulle finnas en värdeskillnad.
Men det heter ju att ”kvinnan skall tiga i församlingen”. Hur skall man förstå det ordet? Ja, kvinnan skall både tiga och inte tiga. Det låter kanske inte så logiskt, men det är just så Paulus undervisar. Kvinnan har rätt att både be och profetera och det gjorde hon säkert vid de små sammankomster i urkyrkan där man samlades till bön och det förekom både tungotal och profetia, men ledare för församlingen skulle hon inte vara.
Själv har jag i den väckelserörelse där jag vuxit upp upplevt hur kvinnor gripits av Guds Ande så att de stigit upp och profeterat och ingen skulle ha kommit på tanken att avbryta dem. Man förstod att budskapet var från Gud till församlingens uppbyggelse.
Vår syn på mannens och kvinnans uppgifter i församlingen kan inte styras av tidens anda. Den måste vara grundad på Guds eviga ord. I 1 Kor. 14 lyfter Paulus fram fyra aspekter på varför kvinnan inte skall offentligt lära i församlingens gudstjänst. Den viktigaste aspekten är förstås hänvisningen till att det är ett ”Herrens bud”.
Nu behövs frimodiga och orädda män och kvinnor som är beredda att ta sin kallelse på allvar och gå in i sina av Gud bestämda uppgifter i hans rike.
Vi kan avslutningsvis nämna några tjänster där kvinnor har en viktig församlingsfunktion: I den personliga själavården och evangelisationsarbetet, i det diakonala arbetet, som lärare för barn och ungdomar i söndagsskola, klubbar och på läger, i missionsverksamhet, som tolk och som författare av andliga betraktelser.
