Efter Jesu uppmaning till oss att bedja bönen ”Fader Vår” säger Jesus: ”Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta er era överträdelser.” (Matt 6:15)
Det är hårda ord. Jag gissar att det kan finnas ganska många som grubblat på detta Jesusord.
Att förlåta små felsteg kanske inte är så svårt, men det finns också större problem, som mord och liknande. Ina Harlid, en polsk judinna som överlevde koncentrationslägren, har sagt: ”Förlåta kan jag inte, bara låta bli att tänka.” Och många är de, som säger: ”Jag har försökt förlåta, men jag kan inte”.
Jag känner starkt för mänskor som har det såhär. Å ena sidan är de djupt sårade, å andra sidan har de kravet över sig att förlåta, vilket känns övermäktigt. Därför har jag funderat på vad det egentligen betyder att förlåta.
John Ortberg tar upp just den frågan i sin bok ”Alla är normala tills man lär känna dem”. Där säger han att de allra flesta menar att det att man förlåter någon innebär att man försonas och blir vän med denna person som gjort en illa. Men Ortberg menar att förlåtelse och försoning inte är samma sak. Försoning kräver god vilja från båda parter, men så är inte alltid fallet.
Förlåtelse är inte något som sker mellan två personer utan förlåtelse är vad som sker i ens eget hjärta. Det första stadiet i förlåtelsen är att man avstår från hämnd. Hämnd är det naturliga sättet att reagera på en oförrätt. Men om man avstår från att hämnas, har man tagit det första steget på förlåtelsens väg.
Om vi inte förlåter fylls vårt hjärta av hat och hatet är en så stark känsla att den tränger undan alla andra känslor och man lever ett eländigt liv. Så menar Ortberg.
Om det finns någon som kämpar med problemet att inte ha kunnat förlåta, skulle jag vilja säga att man kanske egentligen har förlåtit i den meningen att man på intet sätt går och planerar en hämnd, men man sörjer över att ha blivit illa behandlad, kanske av en god vän. Att sörja är inte samma sak som att man inte skulle ha förlåtit.
En annan sak som jag tänker på angående förlåtelse är att det också är bra att rannsaka sig själv. Kanske också jag har gjort illa mot någon och borde be om förlåtelse. Att be någon om förlåtelse är en hedersbetygelse mot den personen. Det kan vara förnedrande för en själv, men att be om förlåtelse har ett klart budskap: ”Du är viktig för mig, jag vill verkligen vara din vän”.
