Mina älskade, låt oss älska varandra, för kärleken kommer från Gud. Var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, för Gud är kärlek. Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. Mina älskade, om Gud har älskat oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra. Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra, förblir Gud i oss och hans kärlek har nått sitt mål i oss. (1 Joh. 4: 7-13)
Den som älskar förlåter.
Vi är högt älskade av Gud och detta syns som en röd tråd genom hela Bibeln. Guds kärlek når sin kulmination på korset, där Jesus vår Frälsare dör i vårt ställe. Enbart vid korset finns fullständig förlåtelse och den förlåtelse kostade Gud sin enfödde Son. Då vi fått motta en sådan här stor kärlek av Gud, Universums skapare själv, lämnar detta inte rum för oss att välja ifall vi förlåter eller inte.
I vissa fall kan det kännas omänskligt att förlåta. Då någon gjort oss väldigt illa och känner ingen skuld över detta. I egen kraft förmår vi heller inte förlåta. Då får vi be Gud, som är källan till förlåtelse, att vi med tiden kan förlåta den som gjort oss illa. Vi får även lita på att Gud vet hur ont det tagit eftersom Han även själv burit hela mänsklighetens ondska. Han är trofast och lovar i sitt ord att hjälpa oss.
Det trösterika är att vi inte behöver känna att vi i oss själva behöver kunna svälja vår stolthet och vårt eget kött. Utan: Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske (Fil. 2:13). Gud kommer att ge oss kraft och vilja att förlåta. Låt vår bön vara att vi ska vara kvicka att be om förlåtelse och kvicka i att förlåta varandra.
Den kärlek som Jesus Kristus visat oss är uppoffrande kärlek. Denna Jesu kärlek söker inte sitt eget och tillräknar inte det onda (1 Kor. 13:5). Jesus underordnar sig Faderns vilja och nekar på detta vis sig själv. Låt inte vår egen stolthet komma i vägen för att vi ska kunna förlåta och be om förlåtelse. Då Kristus nekade sig själv, uthärdade korset utan att bry sig om skammen (Heb 12:2), kan vi då något annat än att svälja vår egen stolthet?
Nådig och barmhärtig är Herren, sen till vrede och stor i nåd. Herren är god mot alla och förbarmar sig över alla sina verk (Ps. 145: 8-9). Gud är tålmodig, förlåtande och god till den skapelse som inte tog emot Skaparen (Joh 1: 10-11). Låt oss leva i denna sanning och även låta den bo i våra hjärtan.
Den som älskar förlåter. Herren Kristus är den som fullkomligt älskar och förlåter.
