För några år sedan jobbade jag en sommar i en gästhamn och stugby i den åländska skärgården i några veckor. Det var mycket vackert där ute vid havet och ibland lånade jag en kajak för att glida fram på vågorna några timmar. Men under tiden jag var där hade jag nästan ingen kontakt alls med den kristna gemenskap som blivit så självklar för mig under vinterhalvåret. I den gemenskapen har jag fått ha roligt tillsammans med vänner och växa som kristen under flera år. Den har blivit viktig och värdefull för mig, och förhoppningsvis för många andra.
I mitt eget liv hade jag ändå haft svårt att hitta rutiner för bön och bibelläsning. Ofta kändes det som att jag inte hann, att det var så mycket annat som upptog tiden. Konstigt nog, när mitt schema är luftigare, så är bibelläsning och att ta tid med Gud ändå långtifrån det första jag tänker på att göra. Jag vill läsa Bibeln och lyssna till vad Gud har att säga mig, men ändå hamnar det ofta så långt ner på prioriteringslistan.
När jag befann mig utanför min kristna gemenskap en längre tid och inte heller hade några egna rutiner för bön och bibelläsning, började jag ganska snabbt tvivla på min egen tro och på det jag fått lära mig sedan barnsben. Min tro fick ingen näring. Jag började fundera på varför Gud skulle vilja använda mig till något och till och med om han överhuvudtaget finns. På hösten när jag igen kom in i gemenskapen kom allt tillbaka och jag blev igen övertygad om att det nog är det här jag vill bygga mitt liv på.
Men sommarens upplevelse gav mig en tankeställare. Vad är det jag bygger min tro på? Bygger jag endast på gemenskapen tillsammans med andra kristna. Gemenskap är viktigt, men det är endast ett av det fyra B:na. De fyra B:na brukar förklaras som en stol som behöver fyra ben för att stå stadigt. I den kristnes liv kan dessa fyra ben jämföras med bibelläsning, bön, brödragemenskap och brödsbrytelse. För att stå stadigt i vår tro när det blåser behöver vi alltså ta del av alla dessa fyra ben. Jesus säger i Johannesevangeliet (Joh. 15:4–5) att om vi förblir i honom så ska vi bära rik frukt. Om Gud inte får möjlighet att jobba med oss genom att vi tillbringar tid tillsammans med honom och läser hans Ord, så kan vi inte heller bära frukt. Det personliga andaktslivet har alltså minst lika stor betydelse för vår tro som att vara en del av en kristen gemenskap. Vad bygger du din tro på?
