Andra delen avslutades med att Gud svarar på Hiskias böner och utlovar räddningen för Jerusalem. I tredje delen ser vi på vilket sätt Gud räddar Jerusalem, och vad som händer efter räddningen.
Denna räddning av Jerusalem sker inte med människohand, utan Herren griper in. I texten står det att Herrens ängel går ut i assyriernas läger och slår 185 000 personer. Vi vet inte på vilket sätt Gud slog armén. Enligt historikern Herodotos besvaras en prästkungs bön med en råttinvasion i den assyriska armén, någon annan menar att armén drabbades av någon typ av epidemi. Gud kan göra mäktiga saker. I Psaltaren talas det om att:”Han stillar strider över hela jorden, han bryter bågen och bräcker spjutet, bränner upp vagnarna i eld.” I Jesaja 37 gör Herren det som sägs vara omöjligt; han griper in, och oavsett på vilket sätt han griper in, så räddar han sitt trängda folk från en mäktig fiende. Då Assyriens kung ser sig slagen bryter han upp och vänder tillbaka, han blir senare dödad såsom Herren har utlovat, vilket vi såg i den förra delen. (Jes. 37:38)
En tid efter att Assyrien hade blivit besegrat, så faller Jerusalem åter i synder, de glömmer att Herren har räddat dem. Hur är det för oss idag? Är det inte så att vi ofta glömmer Guds stora gärningar, när vi har medgång en längre tid? Vi glömmer den treenige Guden som bryr sig om oss, han som alltid gör det som långsiktigt är bäst för oss. Både med tanke på livet på jorden och med tanke på det eviga livet.
Gud tar hand om oss. Den himmelske Fadern upprätthåller hela sin skapelse, ger oss ett människovärdigt liv och fred på jorden. Sonen Jesus Kristus är fridstiftaren. Den Helige Ande hjälper oss att se Guds goda verk. Vilken del har vi människor i allt detta? Vi är mottagare. Vi får bara ta emot hans nåd och kärlek med glädje och tacksamhet, och vi får prisa hans goda namn. Han tar hand om sin jord och sin hjord.
Gud är i sanning “fredsmäklaren”, men jag tror också att han kan tillåta det onda som själviska människor gör, för att använda det som en “omvändelsens väckarklocka”. Detta så att vi på nytt får öppnade ögon för vem som har all makt i himmelen och på jorden. Det är nu tid att vända oss till Gud och be för freden. Den allsmäktige Guden har makt att verka ännu idag.
Vi får också be för friden i världen genom Jesus Kristus, han som stiftade frid mellan oss och Gud. Tänk vilken stor kärlek, vår Herre har. Han tog på sig det straff som vi Gudsfrånvända människor borde ha förtjänat. Det är inte vi som har stridit, det är Gud. Gudamänniskan Jesus stred för oss, han led, dog och uppstod segrande. Han vann över döden för att vi skulle få evigt liv tillsammans med honom. Han strider för Guds folk ännu idag, för han har lovat att vara med oss alla dagar intill tidens ände.
Vi har en god Gud, och honom får vi tala med, som kung Hiskia när han bredde ut det hånfulla budskapet från Assyriens kung inför Herrens ansikte. I nödens tid vädjade kungen till Herren, och Herren svarade genom att rädda folket och staden. Kom ihåg. Gud vakar fortfarande över både sin jord och sin hjord. När vi har det svårt i våra liv, i krig, frestelse, sjukdom och annat lidande. Ja, då kan vi komma ihåg orden ur psaltaren 46: ”Bli stilla och besinna att jag är Gud, upphöjd bland folken, upphöjd på jorden.”
Herren med er alla!
