I Jesaja 36-37 ser vi en berättelse där kriget är nära att bryta ut mot staden Jerusalem. Läs gärna hela berättelsen i Bibeln före du fortsätter läsa. Den här skrivelsen i tre delar är tänkt att ge förtröstan på Herren i denna tid av krig, frestelse, sjukdom och nöd. Vi kanske börjar tro att Gud har övergett oss, men så är inte fallet. Gud vakar fortfarande över både sin jord och sin hjord.
Del 1
När vi kommer in i berättelsen i Jesaja 36-37 är staden Jerusalem inklämd och Assyriens massiva armé står utanför murarna. Sanherib, Assyriens kung har intagit städer och länder omkring och staden Jerusalem står kvar, och bara en mur skiljer den från den stora assyriska armén. De är instängda som en fågel i en bur. Assyriens kung Sanherib har skickat budbäraren Ravshake (ev. hans överbefälhavare) till Jerusalem med sin skräckinjagande armé. Han har ett budskap till Jerusalems folk med kung Hiskia i spetsen; att de skall ge upp innan striden bryter ut, och att de skall komma överens med honom, så att de skall få bo i ett land som liknar deras eget, som har säd och vin i mängd. Dessa ord liknar mycket de ord som djävulen frestar Jesus med när han visar honom alla världens riken och deras härlighet, och menar att Jesus ska få allt detta ifall han faller ner och tillber honom. (Matt 4:8-9)
Budbäraren Ravshake säger till judarna i Jerusalem på Assyriske kungens befallning: ”Låt inte Hiskia förleda er när han säger: Herren ska rädda oss. Har någon av de andra folkens gudar räddat sitt land ur den assyriske kungens hand? Var är Hamats och Arpads gudar? Var är Sefarvajims gudar? Eller har de räddat Samaria ur min hand? Vilken av de andra ländernas alla gudar har kunnat rädda sitt land ur min hand? Skulle då Herren kunna rädda Jerusalem ur min hand?” (Jes 36:18-20).
Vi ser av berättelsen att Hiskia hade talat till folket att Herren ska rädda dem. Trots att kungen Hiskia har sagt detta, kanske man bland folket börjar tvivla på Gud när kriget hotar. När man å ena sidan hör budskapet från Assyriens kung och ser ut över den mäktiga assyriska armén och konstaterar deras militära segrar över länder och folk, och samtidigt å andra sidan tittar hur det är ställt med stadens egna armé. Då skulle nog de flesta bli modlösa och tappa allt hopp om räddning. Folket hade tidigare förlitat sig på en politisk allians med Egypten och Etiopien, vilka de ingått utan att rådfråga Herren. I Jesaja 30:1-2 står det hur Herren har förmanat dem från att göra upp militäriska överenskommelser med andra folk, utan att först fråga honom om råd i situationen.
Nu har de däremot inga stora arméer eller pakter som skyddar dem, Jerusalem står nu ensam mot den stora och mäktiga fienden. Vad gör då kung Hiskia när budbärarna kommer till honom med det hånfulla budskapet som Assyriens kung har fört fram? Det står i Jesaja 37:1–8: Han river sönder sina kläder, klär sig i säcktyg och går in i Herrens hus. Han sänder också bud till profeten Jesaja för att rådfråga Gud om situationen. Han funderar om Gud hör de hånfulla ord som uttalats mot den levande Guden, genom den assyriske kungen, så att han skulle bestraffa honom, och Hiskia vädjar om en bön för den rest som finns kvar dvs. folket i Jerusalem.
Tänk vad stort! Den högst styrande, kungen Hiskia, ber om Guds förbarmande och om Guds hjälp. Trots att vi i Finland, eller andra länder inte är Guds förbundsfolk på samma sätt som Israel ska vi komma ihåg att vända oss till Herren precis som Hiskia gjorde. Herren är den som kan rädda oss och hjälpa oss i rätt tid. Vi ska rådfråga honom i hans Ord och be till honom.
