Som för så många andra började utvecklandet av min personliga tro hemma i vardagen. Mina föräldrar bad aftonbön med oss barn, läste bibelberättelser och kom med oss till söndagsskolan. Strax innan skolstarten flyttade vi till Esse och i och med detta blev Esse bönehus mitt andliga hem, här trivs jag än idag.
Det finns mycket som format min gudsrelation: vardagstron hemma, söndagsskolan, bönhusets predikningar med mera. Alla regelbundna samlingar kring Guds ord har gett mig det bröd jag behövt för dagen. Att få dela den kristna gemenskapen med andra har gjort gott. Under kyrkans barnläger kände jag verkligen en brand i hjärtat när vi fick höra om hur mycket Gud älskar oss var och en. För mig var det ofattbart att han verkligen har en sådan innerlig kärlek till oss alla.
Under tonåren började jag läsa Bibeln regelbundet, det har sedan dess varit en väldigt viktig vana för mig. Genom läsningen har jag så mycket djupare fått lära känna Gud. Jag har sett hur trofast Gud leder sitt folk och har ofta förundrat mig över hur kärleksfull och personlig Gud är, utan att för det ge avkall på sin helighet och rättfärdighet. Gud ser och hör sitt folk, genom Bibeln finns otaliga berättelser om Guds nådefulla ingripanden dokumenterade. Abraham och Sara, Josef, Hanna, Daniel, Elia, Sakarias och Elisabet, alla sjuka som Jesus helade … Listan på de som fått uppleva Guds godhet kan göras lång. Löftet att “Jesus Kristus är densamme igår och idag och i evighet” (Hebreerbrevet 13:8) gör att jag kan lita på att han är likadan än idag, också mot mig.
När vi vandrar med Jesus ger han också möjligheter att leva ut vår tro på olika sätt. Jag tror det är viktigt att vi låter oss användas och tar vara på de gåvor och erfarenheter han ger oss. Människorna omkring oss behöver folk som vittnar om evangeliet. De behöver människor som praktiskt visar Guds kärlek. Vi har en viktig roll i de länder, på de arbetsplatser, i de familjer och kompiskretsar vi finns i. Vi får vara människor som öppet berättar om vad Gud har gjort i våra liv, vi får vara människor som stannar och pratar, som ger en kram, lagar en måltid, som ber för andra, som byter ett punkterat däck, som hjälper med renoveringen eller städningen, som planerar och ordnar kristna evenemang med mera. Allt vi kan, har och är kan Gud använda för att uppmuntra och stödja andra. Under coronatiden upplevde jag att Gud öppnade mina ögon för det vackra med vardagsmission, något som jag tidigare inte tyckt var så “spännande” jämfört med andra former av evangelisation. Detta att vi visar på Jesus är avgörande för de människor som finns omkring oss.
Att leva med Herren är för mig att välja ett liv i äventyr med Gud där allt möjligt väntar. Jag ser fram emot att ta del av allt han har för mig, här under jordelivet och sedan en evighet därefter.
