Psalm 23 är antagligen det kändaste stycket i Bibeln. Den brukar användas i livets alla skeden, men speciellt kär har den varit när det krisar till sig i livet. I psalmen är det lammet som talar om hur hans egen herde är.
Det kan vara svårt att förstå herdejobbet och hur ansvarsfullt det är. Kung David visste däremot vad det innebar eftersom han hade varit herde. Tack vare sina goda egenskaper utsåg också Gud honom att bli herde för hela Israels folk. En annan fåraherde som fick ett stort ansvar var Moses. De här männen visste hur man tog hand om fåren och hur viktig flocken var.
David beskriver i Ps 23 hur Herren är hans personlige herde. För honom är Herren den gode herden som för honom till färskt gräs och till vattenkällor. De som varit i Israel vet hur lite av landet som faktiskt är grönt. I Davids hemstad Betlehem är det bergigt, snårigt, torrt och hett. Några kilometer österut finns öknen. I stora delar av området växer inget eftersom regnet bara kommer några dagar i året.
Eftersom det inte finns allt för mycket bete och vattendragen är få, måste fåren ofta vara på vandring. För att fåren skall finna bete måste de endera gå från ställe till ställe, eller så måste herden bygga en vattenanläggning så att bete finns nära. Här ser vi att allt beror på herden.
Under vandringen finns många faror. På de branta backarna kan man rasa ner, rovdjuren är gömda bakom klipporna och de snåriga törnebuskarna gör att man kan fastna. Vår herde vet av det och är därför utrustad med käpp och stav. Med staven kan han hålla rovdjuret på avstånd och med kroken på ena änden kan han lyfta upp ett får som fallit ner. Käppen är herdens vapen som han använder för att slå rovdjuret som kommit för nära. Dessa ger oss vår trygghet. Ordet som är översatt till ”trösta” betyder också att ge skydd eller säkerhet.
Därför kan man säga att det viktigaste temat i psalmen är Herrens omsorg. Allt går fram emot psalmens slut där herden överöser oss med sina gåvor och skyddar oss från fiender. På samma sätt som Herren ledde Israel ut ur Egypten, bevarade dem från fienderna under vandringen, samt gav dem manna från himlen och vatten ur klippan, vill han ge oss det vi behöver. Jesus säger själv att Han är den gode herden, Han känner oss och Han har kommit för att tjäna oss.
Därför är det inte konstigt att kyrkofäderna sett kopplingar till just det som Jesus ger. Augustinus ser vattenkällans nya liv som dopet, medan Eusebios pekar på att Kristus i nattvarden faktiskt dukar ett bord åt oss där vi får ta emot hans gåvor. Gåvan som Han ger är sin kropp och sitt blod. För Han är den gode herden som ger sitt liv för fåren (Joh 10:11).
Tänk vad stort! Herden bereder allt för oss. Och inte nog med detta. Vi ska slutligen få bo i hans hus, för evigt!
