Efter en ovanlig vår fick vi en lite mer vanlig sommar, och när jag skriver det här håller coronafallen på ökar i Finland igen. Ingen av oss vet exakt hur hösten och vintern kommer att se ut, men det är möjligt att vi kommer att bli tvungna att spendera mer tid i våra hem och mindre bland människor än vi normalt gör. Skönt kanske någon tycker, jobbigt tycker någon och lite väl mycket sociala medier någon. Jag har hört folk uttrycka att det gick rätt bra med social distansering i våras när vädret var ljust och varmt, men under den mörka årstiden… Hmm… Därför har jag samlat några tips på saker att göra i höst och vinter!
- Om du är frisk: Baka något gott och ge bort, till exempel till en barnfamilj eller någon äldre person.
- Samla några vänner för picknick. Jupp, funkar bra också på vintern! Mössor och kängor på bara!
- Ordna snöfotbollsturnering.
- Ordna utomhusspelkväll med Kubb, Spikeball, stafetter och annat roligt.
- Bjud den där personen du länge velat lära känna på dejt. Skyll på att man borde undvika stora folksamlingar och att tvåpersoners-träffar är det optimala om det känns nervigt att ta kontakt.
- Om du är sjuk/förkyld: Ta upp kontakten med en gammal vän. Boka videokaffe. Eller te.
- Lär dig spela ett instrument.
- Läs en bra bok eller se en film. På ungitro.fi under Kultur (se här) finns några tips.
- Skriv ett brev. Nej, jag skämtar inte. Det är jätteroligt att få ett brev på posten.
- Var stilla. Det här kan bli en perfekt tid för att hitta nya rutiner för bibel och bön. Avsätt du&Gud-tid helt enkelt.
Till sist: Överge inte din församling. Kyrkor och bönehus hölls stängda under flera månader i våras och gudstjänster streamades online istället. I och för sig har det under den senaste tiden funnits (och finns) fler bra möten att följa på nätet än någonsin förr och det är förstås bra. Många har ändå upptäckt hur man saknat gemenskapen med andra kristna. Som det är nu har de flesta församlingar öppnat upp verksamheten IRL igen, om än med vissa försiktighetsåtgärder. Tröskeln att gå kan dock ha vuxit efter flera månaders paus. Om du känner det så vill jag uppmuntra dig att gå ändå. Du kommer knappast att ångra dig! Och som en liten påminnelse till oss alla – se varandra vid samlingarna, och bjud kanske med någon som du tror vill komma men inte vågar. Vi behöver ju varandra.
