Fråga: “Varför måste Gud vända ryggen mot Jesus då han var på korset, varför blev han övergiven på korset? (Matt 27:46, Mark 15:34) Men så antyder min Bibeln i fotnoten om en koppling till Luk 23:46, då Jesus ger upp sin ande åt Fadern. Varför är det så?”
Tack för din goda fråga! Det är roligt att se att du forskar bibeln och framför allt att du lagt märke till de nyansskillnader som finns i evangelierna. Om jag förstod din fråga rätt är den tvådelad, 1) ”Vad är kopplingen mellan Matt 27:46, Mark 15:34 och Luk 23:46?” samt 2) ”Varför blev Jesus övergiven?”.
- Vad är kopplingen mellan Matt 27:46, Mark 15:34 och Luk 23:46?
Som tidigare nämndes tar evangelierna upp sakerna från lite olika vinklar. När man sätter de olika evangelierna vid sidan av varandra kan man se att korsfästelseberättelserna är olika långa. I Matteus och Markus berättas det två gånger att ”Jesus ropade med hög röst” (Matt 27:46, 50; Mark 15:34, 37). Den första gången ropar han orden ”Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig?” som är begynnelseorden i Psaltaren 22. Den andra gången ropar han med hög röst och ger upp andan. Det är detta rop som Lukas nämner i 23:46. Fotnoten i din bibel torde därför syfta på orden att Jesus ”ropade med hög röst” som nästan är identiska i de olika evangelieböckerna.
- Varför blev Jesus övergiven?
För att ge ett svar på denna fråga bör vi först se på varför Jesus måste komma till oss i tiden. Det börjar vid skapelsen. Allt var gott, människan var i direktkontakt med Gud. Men Adam och Eva valde bort det goda genom att synda mot Gud. Eftersom Gud är helig, och helighet är motsats till synd, kan ingen synd finnas i Guds närhet. Människan kastades ut ur paradiset och något nytt träder in i världen, nämligen synd, elände och död
Gud är kärlek och vill ha oss i sin närhet. Därför befallde Han också att offra för att försonas med Gud. Utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse (3 Mos 1-6, Heb 9:22). Offren, som skedde år ut och år in kunde ändå inte själva bringa försoning, utan de pekade på det slutgiltiga offret, Kristus Jesus. Han kom ner som människa men var utan synd. Han tog din och min synd på sig och lät sig bli uppspikad på korset för att slutligen dö. I 2 Kor 5:19 beskrivs att ”Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv”. Två verser framåt beskrivs ”Han som inte visste av synd, honom gjorde Gud till synd i vårt ställe”.
Synden skiljer oss från Gud och ingen synd kan vara i Hans närhet. Eftersom Jesus var utelämnad åt synden var han också övergiven på korset. Jesaja hade i sitt 53e kapitel profeterat att Han var föraktad, övergiven, slagen av Gud, plågad och lidande. Men det slutar inte där. Han var inte plågad för sin egen skull utan han bar våra smärtor (v.4), han genomborrades för våra brott (v. 5) och vår skuld hade Gud hade satt på honom (v. 6). Allt detta gjorde han av ett syfte, ”för att vi skulle få frid” (v. 5). Synden skiljer oss från Gud. Men genom att Kristus övervann döden är vägen till det allra heligaste alltid öppen för den som är i Honom!
